www.omkonst.com:
Måleri mellan olika roller
Marie Krøyer Alfvén, Leksands Konstmuseum 8/5 -12/9 2004
Text: Riber Hansson

Konstnärsliv som skildras i text eller på film, jäser oftast av passioner, skandaler, intriger, dramatik och kamp. Inte minst bland de nordiska konstnärer som samlades i Skagen som skildrades i filmen Hip Hip Hurra, där Marie Krøyer och hennes man Peder Severin, var huvudpersoner.

Marie Krøyer och P.S. Krøyer: "Dubbelporträtt" 1890, olja på duk 15x18,7 cm, Skagens Museum. Foto: Esben H. Thorning

Marie Krøyer hade flera dubbelroller. Att vara både konstnär och modell var inget ovanligt, alla Skagenmålarna tycks ha avbildat varandra. Men Marie Krøyer var också konstnär och kvinna. Dessutom skulle hon kombinera rollen som konstnär och maka till en av tidens stora berömdheter, den virtuose målaren P.S. Krøyer. De avbildade varandra i ett talande dubbelporträtt.

Hennes slutroll i Skagen blev den förrymda hustruns. Marie Krøyer lämnade sin man för den svenske tonsättaren Hugo Alfvén och hamnade i Tällberg, i Dalarna. Basen i utställningen är ett urval från de tjugo teckningar och fyrtio målningar tillkomna under hennes studietid i Köpenhamn och Paris, vid de privata konstskolor dit kvinnor med konstnärliga ambitioner var hänvisade. De återfanns i en mapp, som hittades på en vind i Tällberg. Familjen hade en gång fått den av Marie Krøyers dotter Vibeke.

”Rosor i blåmönstrad vas” olja på pannå, 21x27 cm, 1890 © Marie Krøyer

Besökaren kommer rakt in i ungdomsverken. Teckningarna är tilltalande, välgjorda, kanske för att tillfredsställa en krävande lärare. Naturalistiska, tydliga, proportionerliga. Men aldrig pliktskyldiga. Konstnärens intresse för människan och inte minst bilden och kompositionen överröstar akademismen. Engagemanget återkommer i än högre grad i en serie modellmålningar, små utsökta studier från samma tid, i pastell och olja där den mörkt grönskimrande fondens kontrast, ger den tunna rodnande huden temperatur och ljus. Där finns små målningar, svåra att överge. En studie från sidan av en ung flicka med knäppta händer, har en geometrisk uppbyggnad, som ger bilden en märkvärdig auktoritet. Blicken tror att kroppens profil upprepar huvudets, ett formsamband som varken finns eller låter sig analyseras.

I en avdelning längre in finns en målning av en liggande mässingsspann. Dess rundade öppning liknar en jättes gula öga. Kanske är det naturalismens kyliga fiskblick, som avvaktande betraktar målningarna på motstående vägg. Om man anser att gränsen mellan naturalism och modernt måleri överskrids när det avbildades preferens överges och måleriet självt sätts i första rummet, får ett halvdussin mindre målningar som hänger där, sägas ha en modern prägel. Det finns ingen känd fortsättning på det måleriet. Vad hade hänt om Marie Krøyer gått vidare med sina försök? Gav hon upp eller blev hon bara förhindrad av krav och förpliktelser. Hon ägnade senare sin energi åt utformningen av Alfvéngården i Tällberg.

Stockholm 2004-07-07 © Riber Hansson

Leksands Konstmuseum | Tillbaka till startsidan för omkonst