Omkonst - Anne-Lie Larsson Ljung, Nacka Konsthall, Dieselverkstaden

www.omkonst.com:
De bortglömda vyerna
Anne-Lie Larsson Ljung, Nacka Konsthall, Dieselverkstaden, 4/12 2004 - 8/1 2005
Text: Kjell Rindvi

I tunnelbanan på en reklamskylt för en plasma-tv möts jag av uttrycket ögats komfort. Kan ögat njuta av en nyans läsmotstånd? tänker jag. Nyansskillnader tänker man på i samband med Anne-Lie Larsson Ljungs utställning och även värme och kyla, enstaka grader. Om det är för varmt kan tanken bli lite lojt dåsig kanske rent av självbelåten. I Larsson Ljungs målningar och landskap är det en grad kallare än det komfortabla så att det sentimentala besegras av tankens klarhet.

Den upplysta biografskylten i en målningen "Afton" leder tankarna till biografköandet beskrivet i filmerna "Cinema Paradiso" och "Splendor". När man står där i kylan söker sig ögat upp mot himlen och detta har Anne-Lie Larsson Ljung valt att måla. Neonljuset i bilderna fordrar imperativt vår omedelbara uppmärksamhet. Tidens gång leder till ljusets föränderlighet och hon accepterar det som en förutsättning, onödig att ifrågasätta, samtidigt som hon söker fixera något ögonblickligt. Luften leder till ljusbrytningar, som hon beskriver med ljustecken. Ändå är det mörkret som tycks vara mest verksamt. På dagen avslöjar ett kallt ljus vardagens realiteter med större noggrannhet. Mystiken uppstår i gränstrakten mellan kultur och natur, eller dag och natt.

Det oansenliga slipper undan vår uppmärksamhet. Vi tittar ibland ner i asfalten med tankarna på annat håll, men samtidigt färgas de av gatan som bildar en bakomliggande suddig struktur. Denna lyfter konstnären fram i målningarna och därmed kan en trafikkon ges huvudrollens dignitet. Något oansenligt sublimeras och ges nya betydelser. Historiemåleriets iscensättningar tycks här i Anne-Lie Larsson Ljungs målningar ha fått sin motsats. Ändå rymmer konstnärens beskrivningar en besynnerlig rikedom. Hon berättar om de bortglömda vyerna, de glömda utsnitten i verkligheten, utan att försköna dessa.

En reportagefotograf kanske skulle uppfatta detta bildberättande som en felfokusering. Måleriets möjlighet att gestalta strukturer som enskildheter med separata betydelser gör det valda perspektivet plötsligt intressant och blir till bildernas styrka. Vi talar om samtidens behov av att effektivisera berättelsen, att en alltför utförlig historia idag kan leda till otålighet: "Ja men kom till poängen!" Den snabba ögonblickliga repliken och tanken, står mot begrundandet och eftertänksamheten. Det är själva insjunkandet som är viktigt för Anne-Lie Larsson Ljung. Valet av miljöer är ingen tillfällighet. De speglar en livshållning som leder till att det oansenliga ges företräde, vilket är intressant i en samtid med ett överflöd av bildretorik som ofta vill behaga, betona det väsentliga och det direkt iögonfallande.

Nacka Konsthall | Omkonsts startsida