www.omkonst.com:
Lichtenstein på Grafikens Hus
Roy Lichtenstein, Grafikens Hus 24/4 - 26/9, 2004
Text: Leif Mattsson

På Grafikens Hus i Mariefred kan man till och med september se en mäktig samling av Roy Lichtensteins sena grafiska produktion. Ur Lilja Art Fund Foundations samlingar presenteras ett fyrtiotal stora grafiska blad som tidigare inte visats i Europa och som delvis påvisar nya sidor hos en av popkonstens viktigaste ikoner.

Lichtenstein under arbete med "Reflections of Minerva" i Tylers studio, 1989
Foto: Marabeth Cohen-Tyler, Tyler Graphics Ltd

"Det jag gör är att skapa form, medan serieteckningen enligt mitt sätt att se inte är bildmässig: serierna har konturer men det görs inga försök att göra dem intensivt helhetsbetonade…" säger Roy Lichtenstein i Art News (vol. 62, nr7, 1963).
Redan här anar man att han möjligen blivit feltolkad av konstkritiker i årtionden. Var hans fascination över seriernas bildvärld inte större? Var hela hans produktion av grovt rastrerade målningar inget annat än ett ironiskt lån på serieteckningarnas bekostnad? Ville han helt enkelt bara bättra på dem så att de blev "helhetsbetonade"? Omöjligt att svara på, delvis på grund av den mystifierande dimma som än i dag omger många av dessa popkonstens idoler. Detta gäller inte minst Lichtenstein, vars bilder av passionerad serietidningskärlek och stiliserade våldshandlingar så till den grad påverkat vår bild av sextiotalets amerikanska konst.

Lichtensteins stil blev under sextiotalet en symbol för den nya tiden, för konsumtionssamhället och för den ytliga och "folkliga" smaken. Man skulle inte behöva kunna någon konsthistoria för att begripa hans bilder, det räckte med att ha läst serietidningar. Men inneslutet i denna nya bildvärld ligger också ett uppror mot tidigare konstyttringar och kanske främst mot den abstrakta expressionismen, som man fann alltför svulstig och personlig. Den nya konsten skulle vara en mekanisk och schematisk bildkonst som för det första var figurativ och för det andra beskrev vardagliga objekt och företeelser på ett opersonligt sätt. Serieteckningar och reklambilder blev den nya andans källmaterial. Detta uppror av de så kallade popkonstnärerna (konstkritikernas benämning, inte konstnärernas) kan närmast betraktas som ett fadermord. När Lichtenstein målar gigantiska penseldrag som stiliserats och rastrerats på ett sätt som för tanken till reklambilder för färgaffärer så är mordet komplett. Han har fråntagit det expressionistiska penseldraget all sin individuella personlighet och gjort det till en logotyp.

Men kanske var detta uppror från Lichtensteins sida inte helt okomplicerat. Visserligen säger han sig vilja verka programmerad och opersonlig i sitt arbete men tillägger samtidigt "...men jag tror inte egentligen att jag är opersonlig när jag utför det..." (Artforum 1966). Detta är en viktig distinktion och möjligen en öppning i den distanserande doktrinen. Kanske är det denna öppning som senare möjliggör en mindre programmatisk och mer personlig hållning.

Under 1990-talet, när han gör de på utställningen presenterade "Reflections" har han egentligen gjort en helomvändning. Distansen finns fortfarande där, nu i form av kommentarer till egna tidigare verk, men bildsammansättningen sker med en friare utgångspunkt. Egentligen arbetar han i dem som en klassisk målare, när han använder rastret och de externa bildlånen som byggstenar i nya sammansatta kompositioner. Stilen får här komma i andra hand, det är bilden som är viktigast. Den stil som trots allt skapas kommer ur det stillösa och är inte lika manierad som i bilderna från sextiotalet. Faktum är att dessa sena bilder ur serien "Reflections"är några av de öppnaste Lichtenstein gjort och samtidigt de mest oförutsägbara.

På uställningen i Grafikens Hus finns ovannämnda "Reflections" med, men även andra mycket intressanta bildsviter som "Figures" och "Imperfect". Och även om man kan sakna en viss komplexitet i landskapsbilderna, hindrar inte det att utställningen som helhet är en mycket frisk presentation av en av våra stora profiler inom nittonhundratalets konst. Roy Lichtenstein var en gigant som gör ett besök på Grafikens Hus till ett måste för alla konstintresserade.

Stockholm 2004-04-29 © Leif Mattsson

Länk till Grafikens Hus

Tillbaka till startsidan för omkonst