www.omkonst.com:
Look at Us
Tuija Lindström på Liljevalchs konsthall, 5/6 – 22/8 2004
Text: Leif Mattsson

Liljevalchs omväxlande lokaler välkomnar just nu Tuija Lindströms mycket varierade bildvärld. Hennes utställning påvisar ytterligheternas möjliga förening.

"Karin i himlen" gelatinsilverfotografi, 1991 © Tuija Lindström

Att beskriva Tuija Lindströms konstnärskap med några få ord låter sig svårligen göras. Hennes komplexitet ligger sällan i den unika bilden utan i den livslånga sammanfattningen av divergerande uttryck. Allt påverkat av den tvingande form som innehållet kräver. Hennes bildvärld omfattar såväl sensuella drömbilder som valörrika landskap och tekniska fraktalexperiment. I serien "Look at Us" är hennes förhållningssätt förskjutet mot en medveten visuell torftighet i ett slags väntandets ändlösa monotoni. I sviten "Kvinnorna vid Tjursjön" är däremot den bildmässiga suggestionen så subtil att man med yttersta svårighet även tar in bildens mörka undertoner. De drunknade (?) kvinnorna kontrasteras dramatiskt av ett antal strykjärnsbilder ur samma svit - ett överraskande och raffinerat stilbrott som på flera sätt även återkommer i den totala presentationen på Liljevalchs konsthall.

"Strykjärn" (vä) gelatinsilverfotografi, "Rött strykjärn" fotografi typ C
© Tuija Lindström 1991

Med hjälp av Niclas östlinds utmärkta katalogtext erbjuds vi flera alternativa ingångar till Tuija Lindströms bildvärld. Texten innefattar även en omfattande genomgång av hennes påverkan på och interagerande med en turbulent samtid. Lindström tycks dock ha tagit lika mycket intryck av sin omgivning som den av henne och hennes bildlån från andra fotografer är konstnärligt motiverade. De är "utseenden" som hon annekterar allt efter behov, då "stilen" för henne endast är av sekundär betydelse. Det utpräglat unika ligger snarast i hennes olika beskrivningar av begreppet tid, ofta med en lätt fördold evighetsaspekt. Med en innerlighetens fördröjning förnimmer man tiden som passerar i bilden på Christer Strömholm, där han ligger djupt försjunken i sin sömn. Man tycker sig uppfatta klockans långsamma tickande i serien "Look at Us". Och man känner det svarta vattnets kalla smekning mot den nakna huden i "Kvinnorna vid Tjursjön". Men den tid som passerar är en tid som ständigt kommer åter, eller egentligen aldrig försvinner. För Lindströms bilder är sällan helt stilla, endast avvaktande utan märkbar temporal förändring.

Stockholm 2004-06-09 © Leif Mattsson

Länk till Liljevalchs konsthall | Tillbaka till startsidan för omkonst