www.omkonst.com:
Med kroppen som ritstift
Mikael Lundberg på Galleri Charlotte Lund, 7/2 - 20/3 2004
Text: Susanna Slöör

”Spår av ett pågående minne” är titeln på den aktuella utställningen med Mikael Lundberg. Där visas bland annat projektet ”Lifeline”. Konstnären har använt sin egen kropp och dess rörelser som ritstift i en ”teckning” som pågått under 506 dagar.

"Lifeline"  2004, DVD, 80 min © Mikael Lundberg

Mikael Lundberg har under denna tid burit på ett instrument för satellitnavigering (GPS). Var tionde sekund har signaler tagits emot som underlag för att beräkna hans position utomhus. Resultatet spelas upp i en video där tiden snabbspolas och de uträknade koordinaterna snabbt binds ihop och formar en linje mellan de platser som konstnären besökt. De vanemässiga rutterna bygger upp kvarter efter kvarter i konstnärens närmiljö. Linjen tar plötsligt tvära och långa avstickare och bildar utsträckta rörelser till inte lika frekvent besökta platser. Videon zoomar in de områden där konstnären vistats under längre tid och där ”teckningen” trasslats ihop till ett virrvarr av uppfångade ”myrsteg”. Plötsligt försvinner linjen då överföringen av signaler störts av att konstnären försvunnit inomhus, ur sikte för åtminstone någon av de tre satelliter som behövs för att bestämma var målet befinner sig. Under två månader fångades och frystes rörelserna på 3000 utskrivna ark som samlats i en bok.

Att leva sig in i den form eller känna den rörelse man vill teckna är ett knep som många konstnärer och tecknare använt genom tiderna. Först när man själv verkligen känt efter hur det är att stå eller röra sig på ett visst sätt har man funnit medlet för att lösa svårigheten som den önskade formen ställt som villkor för att visa sig. Mikael Lundberg har gått ett steg vidare genom sin vilja att även skildra tiden som form. Hans lösning att registrera och ”teckna” rörelserna efter var han själv har befunnit sig ter sig i efterskott som skrattretande enkel och är samtidigt så genialt genomförd. Även om man kan ha synpunkter på hur spännande ”teckningen” verkligen blev fortsätter idén om tiden som form att alstra tankar som vägrar att släppa taget. Hur ser ens eget livs teckning ut? Färdas man i stora eller små banor och skulle resultatet överraska? Vilka minnen väcker rörelserna efter den tid som flytt? Upplevelsen skulle kanske påminna om den överrumplande känsla som infinner sig då glömda scener spelas upp av en kvarglömd lapp i en övergiven persedel.

Stockholm 2004-02-10 © Susanna Slöör

Mikael Lundberg visar även en installation på Olle Olsson-huset i Solna, en utställning som pågår t.o.m. den 7/3 2004.

Länk till Galleri Charlotte Lund

Länk till Olle Olsson-huset

Tillbaka till startsidan för omkonst