www.omkonst.com:
Det enkla är det svåra
Evert Lundquist på Thielska Galleriet 24/1– 4/4 2004.
Text: Susanna Slöör

”De här etsningarna, som jag brukar kalla dem för, har med åren givit utlopp för ett behov hos mig att spontant och direkt skildra någonting som jag upplevt och sett. Det är ett sätt att teckna, att skapa former med linjer, ett sätt som har åtskilligt gemensamt med mitt måleri”

"Flickan med äpplet" torrnål, 39,7 X 37, 1959 © Evert Lundquist

Så har Evert Lundquist själv beskrivit arbetet med sin torrnålsgrafik. På Thielska Galleriet visas nu över sextio blad och i samband med utställningen utkommer även boken ”Evert Lundquist – grafiker” av Per Bjurström på Carlsson bokförlag.

En längtan efter det enkla löper obruten med silketrådens styrka genom Evert Lundquists konstnärskap. Hans renodlade former och uttryck känns igen från måleriet. Men här i grafiken framträder konstnärens infallsvinklar i en annan dager. Dess atmosfär präglas av den speciella ljusrymd som uppstår i spelet mellan papperets vithet och svärtans känsliga graderingar. Här kan man inte undgå, eller stå emot, doften och smaken av luft och ljus. Intrycken banar vägen för att se den dubbelhet och spänning mellan tyngd och lätthet, kropp och ande som finns hos Evert Lundquist. I måleriets färgtyngda, nästan jordiga massor framträder det allra skiraste ljus och en andhämtning så lätt att den nästan inte kan fångas upp av spegelglaset. Jorden och den mörka myllan andas och ångar av himmelska substanser. Samtidigt rubbas den eteriska flykten av den tyngdkraft som finns nedlagd i Evert Lundquists ofta massivt verkande och koncentrerade former och rörelser.

"Fågeln" torrnål, 1959, "Mannen på kullen" torrnål, 1976 © Evert Lundquist

Den tyngden återfinns i grafiken, där sitter yxan stadigt fäst vid kubben, spaden i jorden och mannen tycks ha vuxit fast i klippan. Men svärtan betecknar något mer än stoff eller ren materialitet och dansar en försiktig och ekonomiskt utförd dans med ljuset. Den verkar ha inspirerats av en vilja att driva behärskningen och förenklingen till den punkt där uttrycket inte längre är möjligt att höja. Om processen utspelat sig ”spontant och direkt” som citatet ovan låter säga är svårt att avgöra. För även i grafiken verkar processen ha tagit tid. Det framgår av de handskrivna beskrivningarna till tryckaren om hur svärtan ska torkas på plåten och hur det växelvisa arbetet framskrider, under vilket konstnären fortsätter teckna på de första trycken för att senare återvända och justera plåten. Hans serier är, även för att vara torrnålar, påfallande korta och ibland skymtar det möjligen fram en olust att definitivt avsluta arbetet med plåten trots att serien redan börjat numreras.

Evert Lundquists återhållsamhet färgar även de egna orden och man bör därför fundera på vad han menar med ”sett och upplevt”. Det är nog knappast frågan om ett simpelt registrerande eller upplevelser så ”enkla” att de kan sammanfattas på semestervykortets prosa. Orden täcker inte det förfinade spelet mellan sinne och känsla eller mellan plåten och upphovsmannens yttre och inre bilder. En inre bild väcks till liv av konstnärens återkommande val att i verken skildra bortvända figurer. Ryggtavlor möter oss, lustan frestar med nersvärtad blick och sorgens ansikte döljs i händerna. Jag förnimmer min egen känsla av tvångsmässigt vald ensamhet, eller det slags frånvändhet som man maktlöst inte förmår att vända rätt emellanåt. Som när man inte förmår eller har rätt medel för att göra sig förstådd, trots att man har synen klar för sig och vet exakt hur budskapet ser ut. Det är lika förbluffande att möta den uppenbarelsen gång på gång i Evert Lundquists verk. Hur han lyckas gestalta det svåra i det enkla.

Stockholm 2004-01-25 © Susanna Slöör

Länk till Thielska Galleriet