www.omkonst.com:
Remember Love
Yoko Ono på Galleri 5, Kulturhuset 29/5 – 8/8 2004
Text: Gun B Malmengren

I samband med öppnandet av den retrospektiva utställningen Remember Love hölls lördagen den 29 maj ett offentligt samtal mellan Yoko Ono och konstkritikern Håkan Nilsson i hörsalen på Kulturhuset i Stockholm.

Stillbild ur Fly. Foto: © 1970 Yoko Ono/Courtesy of Lenono Photo Archive

Rollerna för de närvarande är ju naturligtvis givna: den världskända profilen, konstvetaren, funktionärerna och publiken. Och det är pirrigt innan hon kommer. Hon är vacker när hon gör entré, mycket smal. Yoko Ono är 71 år gammal och har varit verksam under ett helt liv. Hon har gjort det här förut. Inför våra ögon börjar hon med att förhålla sig till en stol, och att söka en position hon tycker om. Det finns mystiker som hävdar att livet endast existerar i ögonblicket, i det tillfälliga, i nuet. Något som Fluxusrörelsen hela tiden arbetade med. I detta ögonblick, som den naturligaste sak i världen, lyckas hon vinna identifikation och sympati.

"I think you are to linear with your words" säger Yoko Ono till Håkan Nilsson efter inledningstalet. Hon svarar inte direkt på frågor, utan säger det hon tycker är viktigt - med få ord. Och hon lyckas genom lek med rummet och knapphändig rekvisita få utfrågaren att slappna av och glatt lämna ordflödet. Man ser att nu har de blivit kompisar däruppe, som två nöjda barn.

"From my window: La Fortuna" 2002 © Yoko Ono

Formen i sin geniala enkelhet är förutsättningen för innehållet självt. Under publikens utfrågning då någon undrar varför funktionärerna går runt med blå garnnystan och lindar ihop oss alla kommer det självklara svaret: "I think that we are all connected".

Hon upprättar positioner där kommunikation av det slag hon är intresserad av är möjlig. Hon leker skickligt med teatrala uttryck i rummet och improviserar. Skapar nya förhållningssätt. "All is position to me" säger hon gång på gång. Hon är fri. Hon är närvarande. Hon är som en blomma. Och hon är en vanlig tjej, som du och jag. En bra tjej - inte konstigt att hon älskades av dåtidens mest eftertraktade karl. Hon skapar nya ramar och får ett rollbyte till stånd: Alla är vi här på samma villkor.

Hon talar om kärlek. Hon talar om fred och frid. Och hon ger, åtminstone mig, en konkret fysisk upplevelse så att i min hjärttrakt, inuti mitt bröst, blir det varmt och öppet och fyllt med glädje. Jag känner mig uppfylld av kärlek! Hon lyckas skapa kontakt. Med mannen på scenen och med oss alla. Och hon lyckas kanske till och med förmedla en känsla av att denna kontakt, detta band, existerar mellan alla människor, ja, mellan allt i universum. "Remember love." "Imagine peace." Vi får vara med om ett avspänt och varmt möte. En mycket fin nyckel till utställningen som redovisar ett livsverk.

Stockholm 2004-06-09 © Gun B Malmengren

Länk till Kulturhuset | Tillbaka till startsidan för omkonst