www.omkonst.com:
I själva vändningens andning
Susanne Simonson på Galleri Magnus Karlsson 19/2 – 20/3 2004
Text: Susanna Slöör

”Så sker all skapelse; som ett plötsligt seende Medan substratet ständigt växer, tränger ut ur intervallen , hapseis , i det kontinuerliga Vi är flikar av rumtid; egendomligt att vi kan se varandra” (Göran Sonnevi ur dikten ”Sjung för oändligheten en ny sång!”, Mozarts tredje hjärna , 1996)

"Spegelvärlden II" olja på pannå 80 X 86 cm, 2003 © Susanne Simonson

Först ska sägas att Susanne Simonsons utställning står fri och inte är beroende av orden. Men tacksamt togs vinken emot att vända sig till Göran Sonnevis diktsamling ”Mozarts tredje hjärna”. Att läsa den komplexa dikten som namnat verket med hjälp av Susanne Simonsons måleri är en enastående upplevelse. Varsamt riktas uppmärksamheten mot den poesi som uppstår mellan Simonson och Sonnevi, i deras hapseis: beröring och kontakt. Hapseis som även står för synapserna eller fogningarna mellan delarna i det hela. ”I sprickorna är det helt I helheten är det ytterligt fragmenterat Tystnaden sjunger”, skriver Sonnevi. De båda diktarna verkar knyta an till den kanske inneboende svagheten hos tankar och språk som sätter krokben för oss i försöken att foga samman och förstå en motsägelsefylld tillvaro. Hur förenas Herakleitosspråket med Parmenidesspråket, det oöversättliga med det universella.

"Hapseis XXI " olja på pannå 35,5 X 41 cm, 2003 © Susanne Simonson

”Vi ser till varandra; varandras ljusmonster, varandras läkedom till mörker - Det högsta ljuset I själva vändningens andning Och sedan tillbaka Det oerhörda rör sig, i sin permanens”, skriver Sonnevi, som i dikten talar om en tredje väg. Susanne Simonson söker visa den och förenar rörelsen med det orörliga ”i själva vändningens andning”. Barnen i bilderna framstår än tydligare i ljuset av dikten som allmänligjorda gestalter. Samtidigt minns man exakt hur spegel- eller fönsterglasets kyla kändes mot kinden och hur evighetstrött en lång väntan kan vara. Konstnären vecklar sakta ut den färgvävda kartan som leder mot rikedomen av associationer. Stigarna kantas dessutom av skenbart lätt och spontant utförda målarhändelser att njuta av. Susanne Simonson fortsätter att övertyga och bekräftar för mig bildkonstens unika förmåga. Måleriet är hapseis.

Stockholm 2004-02-23 © Susanna Slöör

Länk till Galleri Magnus Karlsson