www.omkonst.com:
Gråskalans underbara sälta
Gunnar Smoliansky, Waldemarsudde 19/5 – 28/11 2004
Text: Leif Mattsson

I Smolianskys sextiotre små fotografier på Waldemarsudde ges det rika valörspelet en huvudroll i nära samspel med ateljéns inbjudande gråtoner.

"Utan titel" fotografi, 8 x 8 cm © Gunnar Smoliansky

Gunnar Smoliansky kan med fog sägas tillhöra de taktilaste valörskildrarna inom svenskt fotografi. Under senhösten 2003 sågs han på Thielska Galleriet där han presenterade ett antal fotografier av konstnären Lars Kleens verk. Den gången var bilderna relativt stora och med ett myller av intrikata detaljer. Nu återkommer han i Prins Eugens stora ateljé på Waldemarsudde med ett mycket större antal bilder, men där varje bild har miniatyrens anspråkslösa format. Sextiotre små fotografier löper längs väggarna och i alla förekommer Waldemarsudde på ett eller annat sätt. Det kan vara ett fragment av en staty eller en bänk från trädgården, en interiör från huvudbyggnaden eller en närbild på en knotigt vriden trädstam från parken utanför.

"Utan titel" fotografi, 8 x 8 cm © Gunnar Smoliansky

Bilderna utstrålar en stillhet och tystnad men inte som i ett fruset ögonblick, för här finns ingen egentlig handling som kan frysas. Det är snarare den stillhet man känner inför ett träds långsamma växande - skenbart omärkligt i stunden men ständigt pågående. Genom gråskalornas valörrikedom mättas bilderna samtidigt med taktila handlingar i mikroformat. Man förnimmer barkens raspiga grovhet och dimmans omslutande fukt, bronsernas ärgade ytor och granitens kylande gråhet. De dramatiska utsnitten och den tittskåpsliknande ramningen förhöjer också känslan av någonting utvalt och upphöjt, om det så bara är en trädgren.

Denna förmåga att sublimera bildens skenbart enkla innehåll och förtäta en komposition genom dramatisk beskärning ansluter till en stolt fotografisk tradition. Genom klassiker som Henri Cartier-Bresson, André Kertész och även den modernare Josef Koudelka tillfredställs våra ögons längtan efter visuell absolution. I Smoliansky har vi en svensk motsvarighet som väl kan mäta sig med sina utländska kollegor i valörkänslighet och bildmässig förfining. I just denna utställning, med det tematiska upplägget och den seriella presentationen verkar Smoliansky dock vilja ta klivet något längre. Fotografiernas minimala format, det lätt rosatonade fotopapperet och den linjära hängningen överbrygger avståndet mellan traditionell fotoutställning och konstnärlig installation. Något som förhoppningsvis öppnar för att en bredare publik får smaka gråskalans underbara sälta.

Stockholm 2004-05-26 © Leif Mattsson

Länk till Waldemarsudde | Tillbaka till startsidan för omkonst