www.omkonst.com:
Mellan två tillhörigheter
Kjell Strandqvist på Konstakademien, Salarna 4/9 - 3/10 2004
Text: Susanna Slöör

"Likheten är att det ser ut att vara någonting, men att det inte riktigt blir vad det ser ut att vara. Betraktaren får använda sin fantasi, gripa tag i formerna och själv bestämma sig för vad de är... - eller kan bli." (Kjell Strandqvist, Transparenser, 2004)

akryl på duk, 150 X 150 cm, 2003 © Kjell Strandqvist

I Kjell Strandqvists nya målningar möts delar hämtade ur olika bildvärldar. Tillsammans formar de händelser, gester eller rörelser som precis i det ögonblick när de skall röja sitt innehåll undslipper de föreställningar till vilka man vill knyta dem. Likheten eller igenkännandet upplöses lika hastigt som när intrycket först träffade knutpunkten där sinnen och föreställningar möts. Väl inbäddad och knappt märkbar är människans förmåga att skapa bilder eller gestalter av den mångfald intryck som ständigt pockar på vår uppmärksamhet. Det är en form av sinnenas ekonomi som tillåter våra hjärnor att ägna oss åt långt fler uppgifter än vad som annars skulle vara fallet. Men det handlar inte bara om att förenkla och föra samman intrycken till smakliga portionsbitar att mata våra tidigare gjorda erfarenheter med. Den speglar den följsamhetens förmåga som även musikaliteten måste vila på; där nya händelser uppstår under de improvisatoriska försöken att följa och förskjuta rytmer och välbekanta mönster. Nya kunskaper formas utifrån knappt igenkännbara men vagt bekanta intryck och erfarenheter.

akryl på duk, 108 X 108 cm © Kjell Strandqvist

Tänk på hur lätt det är att känna igen en vän på håll bara genom den svagt urskiljande gesten, rörelsemönstret eller siluetten som formar sig i mängden. En process som är omöjlig att helt redogöra för i ord, men där bekantgörandet känns så distinkt och träffsäkert. Strandqvists figurer rör sig, hakar i och drar sig i från varandra på duken. Vissa former grupperar sig på ett nästintill absurt humoristiskt vis och påminner om tecknade serie- eller enkelt animerade kortfilmsfigurer fast utan definierade roller och manus. Någon form av mening skapas utanför ett givet sammanhang. De nya verken tillhör figurationens värld som nås genom handens momentana tecknande, men samtidigt hålls kompositionen kvar i det land där de förbestämda begränsande reglerna och mallarna styr. Matriserna tror sig styra svärtans krumsprång. Strandqvist undviker nogsamt att dikteras av såväl regler som tillfälligheter. Han håller bestämt kvar oss i det ögonblick eller det sinnliga mellanrum där övertygelsen är som starkast men osäkerheten är som störst, platsen där begreppen kollapsar och även källan som de hämtar sin kraft ur. Där den goda tvetydigheten råder och alla sinnen är vaksamma.

Stockholm 2004-09-09 © Susanna Slöör

Konstakademien | Galleri Mariann Ahnlund

Tillbaka till startsidan för omkonst