www.omkonst.com:
Tiden som smeker rummen
Laris Strunke, Gerlesborgsskolans Konsthall, Gerlesborg 3/7 – 8/8 2004
Text: Susanna Slöör

"Men sedan den 28 juni 2003 har jag målat samma motiv nästan varje dag. Motivet som med sin emotionella laddning och samtidigt med sina måleriska möjligheter har gett mig impulser till 160 målningar." Laris Strunke visar på den aktuella utställningen "Snöbrygga" fjorton av dessa verk.

"27.2.2004" ur sviten "Snöbrygga", olja på duk, 279 X 426 cm © Laris Strunke

Dagen då konstnären mötte sin igångsättare led mot sitt slut. Den trötte fjällvandraren kastar en förströdd blick som hastigt fångas och skärps av midsommartidens snösmältningsfenomen - en brygga av snö och is på väg att upplösas. Snöbryggan uppmuntrade till en första snabbskiss gjord på platsen. Vad som därefter har ägt rum är en mäktig dagboksvandring där minnesformen befruktats av målarens äldre och nyligen sedda erfarenheter. Processen förefaller bekant. Det seriella och datummärkta skapandet gav exempelvis upphov till sviten "Navigera" för knappt femton år sedan. Då var det ensmärkets måleriska möjligheter som pulserande utvecklades, tömdes och återbefruktades under loppet av något år. Serien och variationerna kring ett enkelt tema samt de stora måleriska formaten har blivit egenskaper som man gärna förknippar med Laris Strunkes ytterst produktiva och kraftfulla måleri.

Samtidigt känns den beskrivningen alldeles för enkel. Av den framgår inte målarens skört inkännande färgbehandling där han låter en tunn mjölkig lasyr med grönstick möta en tungt rostmättad yta som tillsammans skapar ett silveraktigt ljus. Att våga kalla Laris Strunkes mörkaste partier i målningarna för svarta ger en stram uppläxning. I dessa bor sällsamma möten mellan olika färger som gifter sig till vibrerande tystnader i bilden. En färg som den köttigt opaka caput mortuum har denna gång fått ge vika för toner som påminner om umbror spetsade med kadmiumfärgernas genomträngande styrka. En intrikat maktkamp pågår inom den tillblandade färgen. Flaken och sjoken av färg hålls idag oftast distinkt åtskilda och fogas rytmiskt lekande med olika perspektiv kring den liggande grundformen av skimrande snö. En vithet som rymmer hela spektrat och fångar såväl luften som jorden och ljuset.

Två målningar ur sviten "Snöbrygga" © Laris Strunke

I utställningskatalogen finns skissteckningen 16.3.2004 tillsammans med sju målningar varav en tituleras 9.12.2003. Vad spelar den exakta dateringen av verken egentligen för roll? Jag tror att man kan läsa dem som att just den målningen inte hade kunnat komma till vid någon annan tidpunkt. Trots ett tydligt tema och ett närmast programmatiskt förhållningssätt finns det variationer i tillvaron som inte ens konstnären rår eller vill rå över. Den omärkliga förändringen som väderleken och årstiden tillför ljuset i ateljén och målarens humör är ett enkelt exempel. Minnen och associationer väcks slumpmässigt till liv vid olika tidpunkter och utlöses av den situation som givs då.

Längden på Marcel Prousts roman "På spaning efter den tid som flytt" säkerställer att läsaren går in i den som en person och ut ur den som en annan, man hinner dö en bit på vägen. I Strunkes målningar finns ett årslångt döende samlat, parat med ett cirkulärt återskapande till nya punkter i tillvaron – ett livets signum. Vi förändras och dör och återskapas i det lilla varje dag. Endast tidens konstant smeker rummen och kropparna. Den text som skulle ha skrivits om Strunkes utställning igår är inte densamma idag. Den målning som skulle ha målats i förra veckan, igår eller i förmiddags kan aldrig bli densamma som den som faktiskt utförs nu och färgas av nuet.

Stockholm 2004-07-07 © Susanna Slöör

Gerlesborgsskolan i Bohuslän | Tillbaka till startsidan för omkonst