Omkonst - C-Stefan Ahlenius, Peter Kinny, Helen Partos

www.omkonst.com:
Smyckade rum
C-Stefan Ahlenius & Peter Kinny, Konstnärshuset, Stora Galleriet, 12/11 - 6/12 2005
Helén Partos, Konstnärshuset, Ateljén, 12/11 - 6/12 2005
Text: Susanna Slöör och Leif Mattsson

Helén Partos, Konstnärshuset, Ateljén t.om. 6/12

Det inre seendet, självständigt utan förankring i några retningar från yttervärlden, är föremålet för Helén Partos arbete. Hennes runda pannåer påminner om en iris genomsköljd av frätande färg. Någon av dem är försedd med en mörkare ring kring en fiktiv pupill. I en annan får man intrycket av att den heta färgen smält igenom ytan och lämnat hål i underlaget.
Måleriet har inspirerats av de intensiva bilder som exploderade innanför ögonlocken, när hon just hade fött barn. I början av 1800-talet blev fysiologerna medvetna om att vår syn kunde påverkas även på kemisk och mekanisk väg. Droger, eller tryck mot ögat kan exempelvis utlösa synsensationer utan visuella stimuli. Seendet som sanningsvittne sjönk ytterligare i graderna, samtidigt som dess poetiska värde förhöjdes. Efterbilder, hallucinationer och drömmar låter sig flätas samman till en rik väv att använda efter behag. Helén Partos visar ett bländande sceneri i form av mystiska inre landskap och färgmättade ljustunnlar att svindlande falla ner i.

C-Stefan Ahlenius & Peter Kinny
Konstnärshuset, Stora Galleriet t.om. 6/12

C-Stefan Ahlenius och Peter Kinny vänder sitt huvudsakliga intresse mot det offentliga rummets utsmyckning. Det känns därför naturligt att de visar sina verk i Konstnärshusets stora salar.
    Hängningen betonar framför allt ljuset och lättheten. Här finns en tydlig rumsmedvetenhet och en stark känsla för rytm. Verkens musikalitet sprider sig till omgivningen och färgar av sig på de annars ganska så kyliga väggarna. Känslan av luftighet bland de ofta organiskt influerade verken är påtaglig.
     Det jag möjligen saknar i presentationen är själva arbetsprocessen. Jag skulle vilja se hur idéer förkastats och tillkommit, hur beställarnas krav skapat nya kreativa lösningar och hur kompromisser uppstått ur omöjligheter. Det vill säga det som förklarar bildens uttryck genom dess tillkomsthistoria.
    Peter Kinnys "Slingor" kan dock sägas vara ett exempel på detta. Här har processen inte städats bort ur det slutliga verket. På så sätt innehåller det flera motriktade strömningar: både det lyckade och dess motsats i en och samma bild. Detta ser jag som långt mer intressant än det i kreativt hänseende avslutade objektet.
    I C-Stefan Ahlenius "Inre struktur" kan jag ana ett liknande konstnärligt förhållningssätt, även om jag tror att effekten skulle ha blivit större om verket presenterats utan sin sockel direkt på golvet. Detta verk är inte endast entydigt estetiskt, det är även fyllt av bildmässiga komplikationer, som kan tänkas hålla kvar betraktarens intresse under en längre tid.

Konstnärshuset | Omkonsts startsida