"Jag i min invecklade bild kliver på två plan,
smidd av mänskliga mineral, en mässingsfräck talare
som gjuter in min ande i metall,
trampar i vigt dubbelspel i denna tvillingvärlds vågskålar,
håller min pansarslutna halva ande hårt i dödens korridor,
makar in mig bakom järngängor."
(Ur "Jag i min inveckade bild", 1935 av Dylan Thomas)

Emelie Björck utför en balansakt med aluminiumplåtens skimrande elegans och oljefärgens följsamma mjukhet. Materialvalet både förför och stöter bort. Ibland tycks bildernas bottnar svarta och avgrundsdjupa, för att i nästa stund blända på solkatters vis. En förälskelse till låns blir överrumplande förskjuten.

Detta är Emelie Björcks första separatutställning på Galleri Olsson. I tidigare visade verk (Stockholm Art Fair 2004) var råheten tydligare och förfiningen endast antydd.
I de nu aktuella målningarna tycks en eftertänksam distansering smugit sig in; man anar en vilja till konsolidering och samtidigt en innåtriktad revolt. Kanske att materialvalet bjuder Björck det nödvändiga motståndet, eller så blir aluminiumplåten endast en tillfällig charmör.
     Den motstridiga viljan till samtidig förenkling och fördjupning är mycket påtaglig. En viljans ambivalens som kanske förklaras av bildens inneboende dubbeltydighet, dess förmedlande av ande och förtingligande estetik. Möjligen är det Björks dubbla strävan att likt Dylan Thomas "gjuta in anden i metall" och samtidigt smeka bildens blanka yta.

Stockholm 2005-10-13 © Leif Mattsson

© Emelie Björck, olja på aluminium, 80 x 80 cm, 2005