Gun Rodenius och Jan Brauner
Galleri Helle Knudsen t.o.m. 20/11
Jag har följt Jan Brauners måleri sedan sjuttiotalet och har vid varje återseende blivit lika överraskad över hur otvungna och osentimentala hans beskrivningar av tingen ter sig. Grova svepande penseldrag sätts att beskriva spröda blomstjälkar eller transparenta vasformer. Den klassiska stillebenrekvisitan bryts ned av en kompromisslös målarhands utfall mot duken. Eller så kan det fräsa till i några kalligrafiska tecken, som hämtats från ett eget målaralfabet. Tecken som inte beskriver något annat än sig själva, utan att för den skull vara påtvingat abstraherade.
Jag skulle vilja påstå att Brauners förhållningssätt är ganska så ovanligt i sin genre. Han förenklar inte i egentligen mening; formerna är i sin konstitution redan enkla. Han abstraherar inte heller i termens grundläggande betydelse. Och inte tycks han vara intresserad av att bryta ned formerna till delfragment, för att åter låta dem uppstå i ny skepnad. Han har helt enkelt inte något recept och inte heller någon förbestämd uppfattning om hur formerna bör beskrivas. Hans metod är opraktisk men kanske den enda möjliga.
Martin Stenberg, Galleri Hjärnstorm t.o.m. 20/11
Mötet med Martin Stenbergs bilder är för mig av senare datum. Jag har vid några tillfällen stött på dem på Konsthögskolans elevutställningar och har inför dem känt en viss ambivalens. Å ena sidan fascinerar de figursågade formerna med sin dramatiska och dekorativa stilistik. Å andra sidan frågar jag mig hur Stenberg kan vara så säker på att snittet skall ligga just där, vid formens begränsning mot sin omgivning? Kanke vore det mer utmanande att låta dessa hårda formomslutningar bli ett medel att beskriva något annat än det som penseln redan gjort. I några verk och framför allt i I "Affärer" tycker jag Stenberg är på väg mot just detta andra. Här får de utskurna linjerna trevande söka sig ut över väggen för att skapa ett spel av vinklar och former. De nya konstellationerna blir oförutsägbara och man bjuds som deltagande in till ett mer utmanande tolkningsarbete.
Människans vilja att skapa begriplighet av disparata bildfragment är urtypisk. Kanske är det med detta i åtanke som Stenberg önskar utmana betraktaren med sina itusågade pannåer. Om pusslet sedan inte alltid går ihop så utmanar det istället genom sin visuella rytmik.
Stockholm 2005-11-10 © Leif Mattsson |
