|
"Ticket from Caesar" " © Jan Håström |
"Vintergata" © Henrik Samuelsson |
Priset vänder sig till nordiska konstnärer och sammanlagt nominerades 115 personer. Av dessa har juryn valt ut 21 deltagare till själva utställningen samt utsett tre pristagare och en stipendiat. Andrapriset på 600 000 kronor gick till Eggert Pétursson, Island, och tredjepriset på 400 000 kronor till svenska Petra Lindholm, verksam i Finland. Stipendiet på 100 000 kronor till en yngre konstnär gick till Sirous Namazi, Sverige. Utställningsturnén går sedan vidare till Reykjavik, Nice, London och avslutas i Köpenhamn i februari 2007.
Som alltid med mässor eller större samlingsutställningar lockas man att dra slutsatser om tillståndet för konsten i allmänhet. Problemet är att man oftast får svar som man ropar. Vill man se en tendens eller en trend, så uppsöker den en. För min del fastnar blicken nästan omedelbart för tummen i Jan Håfströms målning "Ticket from Caesar". En kvarts vridning på huvudet och nästa tumme dyker upp i Henrik Samuelssons verk "Vintergata". Jan Håfströms hand håller en lapp med ett fragment av bokstavskombinationen för Jesus (INRI). Handen visas som om den skulle vara instucken i målningen och i själva verket tillhöra skaparen eller betraktaren. I Samuelssons fall skulle handen som greppar ratten och blicken som ser ut genom bilens framruta mot en mjölkig evighet även den kunna tillhöra betraktaren. Självklart går det att ur denna uppenbara tillfällighet dra slutsatser. Lockelsen späs på när man sedan vänder sig helt och möter Karin Mamma Anderssons måleri, där ett spel pågår om bilders förhållande till bilder. Vilken bild eller värld tillhör mig?
|
"Vi arbetar alltid så nära varandra utan att veta om det"
© Karin Mamma Andersson |
"The Dreams (Saturday) "
© Kathrine Ærtebjerg |
Man kan välja att tolka bilden som ett gåtfullt, kanske forcerbart, membran mellan min och din värld och inte minst som en kraftfull metafor för ett möjligt utbyte. Ett annat alternativ är att tolka defensivt och konstatera att mötet uteblir då världen i sig endast består av fiktioner, bilder på olika nivåer. Tillfälligheterna gör att jag för ihop dessa tre olika konstnärskap, dem oförskyllt. Lika lätt glider de isär och rör sig mot andra bestämningspunkter, utan gemensam grund. Jag skulle kunna göra om samma övning och tala om boxning, om varför boxaren och boxhandsken så påfallande ofta dyker upp i konsten. Med den skillnaden att Håfström nu skulle få sällskap av en annan av utställningens konstnärer. Ovanstående exempel hoppas jag visar hur lätt det är och missvisande det blir att dra generella slutsatser ur skenbara likheter. I konstens värld behöver man i och för sig inte ställa alltför höga krav på giltigheten i orsakssambanden, underhållningsvärdet kan i bästa fall vara gott nog.
|
"Graffiti 2.4" (beskuren)
© Kira Wager |
"Construction of the Memory"
© Jesper Christiansen |
Med detta i minne kan man finna andra gemensamma infallsvinklar för delar av utställningen. Inte minst märker man hur mycket den reproducerade bilden via fotografi och film genomsyrar måleriet rent tekniskt idag. Inte på så sätt att där måste finnas en förlaga, utan genom sättet som målaren tar ställning till formerna som bygger upp målningen. Intresset för att analysera och metaforiskt hitta olika representationer för form har trätt tillbaka, för ett mer ytmässigt registrerande förhållningssätt. Målaren har lämnat rollen som konstruktör för rollen som kommentator, på gott och på ont. Tendensen är märkbar hos de lite yngre konstnärskapen idag. Om måleriet lånar konventioner från fotografi och illustration, så motsägs detta dock av det parallella intresset för målarfärgens materiella värde. I till exempel Kira Wagers (Sverige, f. 1971) målningar ligger färgen som en relief kvar på ytan, då plastunderlaget saknar förmåga att suga in den. Färgslingorna ligger tydligt separerade och utmejslade med pensel och andra målarredskap. På håll och i reproduktion flyter de samman och målningen ser ut att vara utförd med en fint graderande teknik som airbrush.
Kanske att dessa två nämnda tendenser kan förklaras utifrån måleriets häftiga växling i status under de senaste decennierna. Under motgång sneglar man nervöst på konkurrerande bildmässiga uttryck och i medgång lyfts det sensibla materialmässiga värdet åter fram. Förhoppningsvis håller den innevarande medgångsfasen i sig tillräckligt länge den här gången för att intresset ska vakna även för andra intressanta bildbyggande möjligheter.
Stockholm 2005-12-08 © Susanna Slöör
Carnegie Art Award | Omkonsts startsida
|