www.omkonst.com:
Inträngade klanger
Ronald de Wolfe, "Intrusion", Galleri Kavaletten, 10/9 - 27/9 2005
Text: Leif Mattsson

Med övertygande kraft visar den erfarne Ronald de Wolfe att en konstnärs kreativa ålder inte nödvändigtvis speglas av personbevisets siffror. Gammal är ibland yngst.

skriv ut denna text

Ordet intrusion, som Ronald de Wolfe kallar sin utställning, betyder inträngande. Kanske skall man ta det som ett försök från konstnärens sida till ett inträngande i betraktarens slumrande färgreceptiva värld. För visst finns det ett påträngande (och inträngande) färganslag i de Wolfes bilder. Till viss del kan det påminna om Odilon Redons eller Pierre Bonnards intrikata färgackord, vilka inte i första hand består av harmonierande färggrupper. Istället har ackorden byggts upp av enskilda valörer vars inbördes ordning förskjutits tills "atonala" konstellationer uppstått. Dessa kan mycket väl uppfattas som orena för det otränade ögat, på samma sätt som Arnold Schönbergs tolvtonsmusik kan uppfattas som skärande för det otränade örat.
     Men det är förmodligen inte för att reta den ovane betraktaren som Ronald de Wolfe stundtals använder sig av dessa högstämda färgackord. Kanske är han inte ens intresserad av den effekt de har på betraktaren. Han tar sig, med ålderns rätt (f.1920), friheten att fullständigt strunta i denne och obekymrat stämma sina klanger tills det sjunger i galleriväggarna.

Ett nytt anslag kan man ana i de närmast abstrakta kompositionerna med cirklar, vilka går att tyda som svävande solar eller frukter i stillebenuppställningar. Här ignorerar de Wolfe den bildtekniskt hämmande tyngdlagen och låter cirklarna få ett eget spelrum. Svarta solar dansar över rödgula "solnedgångar" och apelsinorangea klot svävar tyngdlöst över bordsskivor. Visst går de att tyda som figurativa kompositioner, men de utmanar mer som nonfigurativa.

Det är stimulerande att få ta del av konstnärskap som utvecklats och mognat under så lång tid som Ronald de Wolfes. Trots sina åttiofem år har han fortfarande kvar en ungdomlig nyfikenhet på nya bildsammanställningar och hans palett söker fortfarande klanger bortom de vanliga allfarvägarna. Visst använder han sig av ett väl beprövat koncept, men utan att i mitt tycke stagnera. Snarare är det som om han använt den tilltagna tiden till att ytterligare stämma sina färgackord.

Stockholm 2005-09-13 © Leif Mattsson


 


 

 

 


Intrusion IX © Ronald de Wolfe


Grundämnet 1950 © Ronald de Wolfe

Omkonsts startsida

   

KOMMENTERA ARTIKELN
Namn (frivilligt):
E-post (om svar önskas):
Här kan du lämna synpunkter på artikeln
till redaktionen: