Det finns ett oöverkomligt hinder som ständigt utövar sin lockelse på många målare av den platta ytan. Trots detta mycket enkla faktum, att den är platt, envisas man med att övertyga omgivningen om att den är "rund" eller snarare att den kan beskriva en rymd. Marcus Eeks nya målningar på Galleri Lars Bohman skulle kunna tolkas som en ömsint hyllning till alla dessa "galningar" som genom århundraden envisats med att skildra storleksförhållanden och relationer med hjälp av ett i grunden "omöjligt" instrument. Målaren ikläds symboliskt skeppets kostym och ges rollen som den oförvägne optimisten seglande mot den platta jordytans kant, mot avgrunden där havet störtar ned mot ett okänt intet. Tröstande att veta att jorden då egentligen är rund.

Var och en av oss heroer är sitt eget universum tycks Marcus Eek stillsamt vilja påminna om. Mål och gränser sätts som glatt kan utmanas utan att man säkert vet om andra redan sett dem från utsidan. Uppmuntrande i sammanhanget är att själva antagandet av utmaningen kan räcka för att skänka konsten ett poetiskt värde. Det finns alltid någon variabel i vårt bestämda rum i tiden som oss förutan bidrar till detta, sett med eftervärldens ögon. Marcus Eeks symbolladdade måleri kanske berättar en historia likt den här. Skeppen och vattenfarkosterna återkommer tematiskt burna av stiliserade vågor. Litenheten accentueras av handens knyckigt oregelbundna tecknande. Rummets avlägsnande gränser antyds av de spatlade färgytorna som maskats av till planetliknande figurer, som rumsbildande svävar mot den vita ytans rymd. Förtjusningen över dessa nästan mekaniskt tillverkade färgskikt är inte att ta miste på, än så länge förtärs de inte heller av den brännande solen likt Ikaros vingar. Man förförs snarare av Eeks retsamma tillförsikt och tro på livet och konsten. Man är "lika fri som en kork, nedtryckt i en flaska."

Stockholm 2005-03-02 © Susanna Slöör

Utan titel, 190 x 210 cm, 2005 © Marcus Eek

"Easy Rider" (detalj) 2005 © Marcus Eek

Galleri Lars Bohman | Omkonsts startsida