"Ni påstår att anden famnar det förflutna, medan kroppen är hopträngd inom ett närvarande, som oavbrutet börjar på nytt. Men vi påminna oss det förflutna endast därför, att vår kropp bevarar spåren därav alltjämt närvarande." (Henri Bergson)

När man talar om musikverkets uppbyggnad används begreppet struktur för att beskriva det musikaliska förloppet i tiden. Den "rumsliga" aspekten av musiken i nuet eller tvärsnittet av en flerstämmig sats benämns istället faktur. Kanske att man kan ersätta struktur med ande och faktur med kropp och uppleva förhållandet likt Bergson gör ovan.
    När nu Lars Englund visas i helformat på Moderna Museet blir det uppenbart hur nära besläktad hans skulpturala bildvärld är med musiken - spelet mellan struktur och faktur, eller ande och kropp. Utställningen visar verk från 1950-talet och framåt. De indelas i tematiska grupper med namn som Volymer, Bärverk, Borderlines, Stabiler och Instabiler. Materialen är gummi, stål, kolfiber, aluminuim och plast.

"Pars pro toto, Sköldar " 1979 © Lars Englund	Blyertsskisser © Lars Englund

I början av 1960-talet arbetade Englund med oljelackmålningar på film. Formaten är små och kvadratiska, formen en horisontellt liggande stav som valör- och kulörmässigt varieras. Bilderna ska läsas två och två, likt en matematisk fibonacci-serie, och förskjutningen ger upphov till en tredje bild. Detta ger den musikaliska strukturen. Inom bilden visas fakturen, den flerstämmiga tonen, som delvis försvinner och hänger kvar befruktande i nästa bild. Så märkvärdiga dessa bilder är som stillsamt flödar mellan tid och rum – så kan musiken se ut.
    Musiken gör sig gällande på fler sätt i Englunds mäktiga konstnärskap. Tonen eller den enskilda detaljen sätts samman med andra – till formen lik och färgen avvikande – vilket skapar mönster på en ny nivå. "Pars pro toto" (delen för det hela) är ett storslaget tema hos Englund som startar med mönsterbyggen i form av tvådimensionella verk av detaljer i industrifilt, gummi och plast.

"Pars pro toto" 1978 © Lars Englund, Foto: Ivo Englund

Senare övergår han till att tillverka detaljer som lämpar sig för att fogas samman till matematiskt sinnrika och volymmässiga grundformer. Englund skapar omärkliga förskjutningar eller störningar genom att han i efterhand böjer de standardiserade metalldelarna. Detta ingrepp är tillräckligt för att släppa in ande och kaos i luftskulpturerna. Dels får man en föreställning om hur ljudet eller musiken kan tänkas forma tomrummet, dels en uppvisning i hur avgörande och kraftfulla resultat en smärre avvikelse kan ge upphov till.
    I den utomordentliga utställningskatalogen med sitt rika bildinnehåll, av både skisser och färdiga verk, ges många exempel på hur säkert Englund tecknar med rymd och luft. När skulturen görs om till yta i fotografierna så framträder märkliga väsen - figurer med svepande vindburen klädsel, likt en framstormande Nike, eller en tempeldansös som med sirligt siden formar rummet kring sig. Dessa förvandlingar sker naturligtvis även direkt inför verken när man ger dem tid.

"Borderlines" 2005 © Lars Englund

De magnifika luftkloten som bildar en del av utställningens hjärta omvandlas till en mäktig rituell svärdsdans, där endast skären i luften är synliga, i omväxlande grönt och orange. Men där laserduellen mellan Darth Vader och Luke Skywalker, eller kamper i filmer som "Crouching Tiger Hidden Dragon" går mot överspänd kitsch, är Englunds dans med klingorna ren och avskalad som en Haiku-dikt. De luftburna rytmernas tvära kast och förvecklingar uppstår när de regelbundna formerna ställs tätt samman och djupverkan sätts ur spel. För mig en magnifik uppvisning i hur man kan beskriva impulsen till liv. Det liv som skapas och återskapas ur den lilla delens upprepning, under inverkan av andens struktur och kroppens faktur i ständigt ömsesidigt utbyte.

Stockholm 2005-06-06 © Susanna Slöör

Moderna Museet | Omkonsts startsida