Linn Fernströms måleri sänder en våg av värme genom mig, en ovanligt växtduglig planta till konstnärskap fortsätter att stolt lita till att rösten bär. Det visar hon återigen på sin tredje separatutställning på Galleri Lars Bohman.

Underhållare, 2005, olja på duk, 60 x 75 cm © Linn Ferström	Påkläderskan, (detalj) 2005, olja på duk, 140 x 100 cm © Linn Ferström

Som nittonåring kom Linn Fernström (f.1974) direkt från en estetisk linje i Örebro in på konstskolan Idun Lovén i början 1990-talet. Dessa år delade jag ateljé med bland andra hennes dåvarande pojkvän och vi umgicks en del i samma krets. Jag var lite äldre än de andra och hon var den yngsta. Alla hade höga ambitioner och för flera av dem, inte minst Linn, har dessa infriats med råge. Två minnesbilder har etsat sig fast. Den första från en eftermiddag när hon hjärtskärande förtvivlad och storgråtande kommer upp till oss efter skolan. Kanske att kritiken hade varit hård, eller självkritiken ännu hårdare. Episoden visade att det hos Fernström finns en exceptionellt stark motor, ett rungande temperament.
      Nästa bild är från ett "konstloppis" hon arrangerade, troligen direkt efter att hon blivit antagen till Konsthögskolan i Stockholm. En inte obetydlig mängd studier och målningar täckte vad jag minns väggarna från golv till tak. Det var de första arbeten jag såg av henne, här fanns redan de glupskt kärleksfulla djurstudierna och hennes förkärlek för textila mönsterstudier, exempelvis hur ljuset intrikat faller på ett randigt tyg som ligger i en veckad hög. Det här kan hon göra i sömnen, visade hon redan då.

Galningarna, 2005, 210 x 300 cm © Linn Ferström

Nästa gång jag såg verk av henne var på en av elevutställningarna på Mejan. Hon tog utmanande en självklar plats med sitt fabulerande och drastiska måleri i stora format, bland kamraternas i jämförelse blodfattiga försök att ligga rätt i tiden. Jag blev både förvånad, och samtidigt inte. Hennes exempel visade glädjande nog att det trots allt fortfarande fanns och finns utrymme för en målare att stimuleras till imponerande resultat. Goda personliga egenskaper i kombination med uppmärksamhet av rätt personer på rätt plats, är tillsammans en oerhört vital grogrund för ett fortsatt dynamiskt konstnärskap. (Hennes nuvarande gallerist har inte minst bäddat för att många kraftfulla konstnärer och inte minst målare fått näring och utrymme, ett rum som förhoppningsvis kommer att vara en fortsatt viktig drivbänk i Stockholms konstliv.)

Fernström visar i sin nya utställning samma obrutna tro på sina medel, stärkt av framgångens förlösande självförtroende. I hennes senaste målningar tempererar hon med auktoritetens självklarhet sitt uttryck och låter den återhållsamma gesten tränga igenom på det mer spektakuläras bekostnad. Blodet flyter inte lika ilsket glädjemordiskt som tidigare och hon behåller huvudet oftare på.
     Som porträttör och skildrare av sammansatta stämningslägen blir hon mer och mer övertygande. Detta i kombination med hennes förmåga att lekfullt ta sig an och hålla samman de stora kompositionerna, gör att man ser fram emot fortsättningen.

Stockholm 2005-08-28 © Susanna Slöör

Galleri Lars Bohman | Omkonsts startsida