De spegelblanka bonade golven i biblioteket och foajén med stoppad sittgrupp är nästan på väg att dematerialiseras, samtidigt som de utsänder en doft av skurmedel och vax som man i en yngre generation inte borde ha några minnen av. Fantasins drömmande pekfinger stryker dammsökande längs, ekpaneler, trappräcken och lister. Handen klappar de gediget snickrade möblerna och följer träådringens riktning, som likt en flodåder vidgas i övergången mot havet för att sedan åter slutas. Möblerna är kalla och tunga och välanvända av namnlösa "white collar"-människor (massanställda i skjorta) som svettats över skrivelser, med fingrar fläckade av anilinpennor och stämpeldynor.

Hälsningen till Edward Hoppers tömda amerikanska interiörer från mitten av förra seklet är naturligtvis uppenbar. Det massmoderna samhälle som exempelvis en New York-bo mötte redan tidigt på 1900-talet, var något som vi svenskar kanske först stämningsmässigt mötte efter kriget. Vår avskalade funktionella kontorsmiljö, fylld av bockskäggs- och bakelitglasögoninramade ansikten hade sina motsvarigheter redan då, några decennier tidigare i den nya världens snabbväxande och kontorsalstrande storbolag. Att Hammoud haft en Vermeer-katalog uppslagen i atéljen under arbetets gång är heller inte överraskande. Dessa vanligtvis fogligt stämpelursordnade miljöer spränger sedan Hammoud med hjälp av kanon och kula. Skrivborden och arkivskåpen får imaginära vingar och dokumenten sprids som gnistrande konfetti. I biblioteket väcks träet i hyllor och räcken till liv igen, som om Wim Wenders och Peter Handkes änglar, ur filmen "Himmel över Berlin", fnissande behagar spela omvärlden ett litet spratt.

Stockholm 2005-05-18 © Susanna Slöör

Galleri Magnus Karlsson | Omkonsts startsida

"The Elemental Force" olja, 85 x 100 cm, 2005
© Carl Hammoud

"Draft" olja, 50 x 60 cm, 2005 © Carl Hammoud