På konstmässan i Sollentuna gavs en försmak av vårens utställningar på Kulturhuset och CFF med representanter för "The Helsinki School". Gemensamt för dessa olika generationer fotografer är anknytningen till den Konstindustriella högskolan i Helsingfors, och dess satsning på att stärka utbildningen och skickligt lyfta fram sina adepter på en internationell konstscen under det senaste decenniet.
Där bevistade jag ett seminarium med Timothy Persons, ledande kraft bakom fotoavdelningen, som behandlade pedagogiken och utvecklingen av "det finländska fotoundret". Han lyfte fram en kombination, där det fotografiska hantverket framhävs och paras med en individuell djupdykning idémässigt för att bygga en konstnärlig plattform:
"Jag släpper inte igenom den idémässiga presentation eller deklaration förrän efter tre månaders givande och tagande dialog, först därefter kan arbetet med kameran ta vid."

En indirekt bonus blir att fotografen och konstnären in spe samtidigt skapar embryot till den portfölj som senare kan användas vid utställningar och för att söka kontakter med gallerier. Eleverna får inom ramen för utbildningens mobila galleri "Taik" möjlighet att tidigt ställa ut i prominenta sammanhang, på exempelvis mässor runt om i världen. Interaktionen mellan de olika generationerna av fotografer från samma skola skapar draghjälp i undervisningen och vid utställningar. På Kulturhuset visas de etablerade konstnärskapen och utställningen "Personligt" omfattar 26 av dem. På CFF på Tjärhovsgatan 44 visas elva ur den yngre generationen.

Intresseväckande i mina ögon är hur bekymmerslöst dessa fotografer arbetar med estetiska och fotografiskt tekniska kvaliteter utöver sina påståenden i verken. Det finns ett tillåtande "konstnärligt" angreppssätt i deras arbeten som sammantaget skiljer sig från den attityd som man är van vid från svensk "diskurs" när foto diskuteras i konsten. Jag anar, förhoppningsvis felaktigt, utifrån det lite ljumma gensvaret hittills att utställningarna möjligen kan bli för mycket för dem som är fostrade i denna senare skola. Självförtroendet och den rättframma marknadsföringen kanske också sticker i ögonen.

Flera av deltagarna är bekanta och har visats tidigare i Sverige. Omkonst skrev om Santeri Tuori som medverkade med video på Malmö Konstmuseum tidigare i vintras. Jorma Puranen ställde ut på Galleri Flach förra våren, för att nämna några exempel. Till mina favoriter på Kulturhuset hör exempelvis Pentti Sammallahtis långsmala landskapsbilder där närvaron av en hunds vankande eller en kråkas hastiga flykt påminner om den mänskliga närvaron – om det viktiga valet som görs bakom kameran. Traditionen är ordentligt utstakad av storheter som Cartier-Bresson och Koudelka. På CFF visar Susanna Kekkonen ljusmåleri utfört i det ensamma landskapet.

Stockholm 2005-03-09 © Susanna Slöör

Kulturhuset | Centrum för fotografi | Omkonsts startsida

Foto: Tiina Itkonen.
Inughuit. Taateraaq, Savissivik 2002.

Foto: Susanna Kekkonen.
Continuing landscape 3, 2004

Foto: Ea Vasko. From the series Translucents, 2004