En djup fascination över ansiktets nakenhet ser jag i Kerro Holmbergs porträtt av bland andra ryska konstnärinnor. Ansikten med bortvända blickar, markerade kindknotor och fylliga läppar - frånvända ansikten men ändå tillvända. Först anas skörheten och sprödheten, småningom även styrkan och kraftfullheten. Det är relativt unga människor som skildras, men de tycks ändå mentalt åldrade som figurer i något gammalt bortglömt fotoalbum.

En färgstark motpol till dessa strama och koncentrerade konstnärsporträtt erbjuds i Kerro Holmbergs övriga målningar på Galleri Cupido. Här är det inte i första hand figurationen utan de sammanflätade färgfälten som sätts att verka. Ett ansikte kan här skildras med samma medel som ett landskap och ett slags tingens jämlikhet breder ut sig. I några fall leder detta till en viss ytmässighet, i andra fall blir effekten den motsatta. Färgytornas valörer frikopplas från rollen som rumsbeskrivare och en färgstark yta kan tillåtas få dubbla funktioner – som föremålsbeskrivning och som dekorativt element.

Kerro Holmberg har givit ut flera diktsamlingar och även i målningarna är hennes behandling av tingen och framför allt människorna färgade av en stark poetisk uttrycksvilja. Ibland kan en sådan inställning leda till en tyngande sentimentalitet, men Holmberg balanserar sin poetiska intention med en portion målerisk råhet. Framför allt är det i porträtten denna balansakt bäst kommer till sin rätt. Där är formerna självklara och utan tvekan. Inga onödiga dekorationer eller konstnärliga omvägar tillåts skymma uttrycksviljan. Med en rastlös iver och en stram penselskrift ger hon de avporträtterade konstnärerna en hedersam hyllning.

Stockholm 2005-10-20 © Leif Mattsson

Varvara Stephanova © Kerro Holmberg

"Ana Maria Dali" © Kerro Holmberg