Poetiska bildbyggen kallade jag Karin-Maria Jönssons målningar sist när hon ställde ut på Thielska Galleriet för tre år sedan. Nu återkommer hon med sina för måleriet skapade rum, med intresset mer riktat mot scenen snarare än själva konstruktionen.
    Pappmodellerna av hus och arkitektoniska former ersätts i många fall av tablåer. Där syns barndomens Barbie med vänner låsta i sina delvis stela rörelsemönster mot bakgrund av reproduktioner av måleriets försynta stormästare som Vermeer och Chardin. Kanske att de nya mindre platstagande figurerna hjälper henne att ytterligare utforska ljuset och luftrummets geometri snarare än rummets.

Avbildningarnas imaginära rum och dockornas frusna blickar fångar uppmärksamheten, men avleder den inte från det måleriska innehållet. Den gråljusa himlen i Vermeer-bilden som utgör scenografin i bakgrunden finner sin reflekterade motsvarighet i hyllan som utgör scengolvet. Barbie och Cindy, finklädda i förmiddagsklänning, fixeras av det stela scenljuset med djupa kontrastrika skuggor som ankare.
   Karin-Maria Jönsson skruvar ljuset mot ytterligheterna i ett tydligt ljusdunkel-måleri. Det slickar indirekt armhålan röd på Barbie och skjuter silverblänk i det styva kjoltyget. I skuggorna och de mörka partierna vistas målarpenseln gärna och skapar torra rödbrända och sotade toner som dovt mullrar och ger kompositionerna tydlighet och tyngd.

Stockholm 2005-10-20 © Susanna Slöör

"Barbie, Cindy och Vermeer" © Karin-Maria Jönsson

"Gult hus" © Karin-Maria Jönsson