På ena långväggen i Galleri öst blandas stiliserade landskap, porträtt, interiörer med relationsskildringar. Tillsammans skapar bilderna ett drama som lånar drag från serietecknandet och som samtidigt innehåller ett sofistikerat måleri. En "bildruta" kan bestå av en färgad grund och en schematiskt tecknad figur. Färgerna är balanserade och formkänslan i teckning och komposition är förundransvärt avklarnad. De olika sviterna av bilder fungerar självständigt och är medgörliga element i denna sammansatta bildberättelse. Stig Lundgrens sena måleri från 2000-2003 är avskalat, fulländat och rensat från oväsentligheter.
En egenskap som de goda tecknarna har är en form av musikalitet och känsla för rytm. De parar en lyhördhet för linjens rytmiska dialog med sig själv och den sammantagna figurationens förhållande till den begränsande ytan. Stig Lundgren (1950-2003) tillhörde den skaran och utvecklade samtidigt sin förmåga inom ramen för ett abstrakt naturmåleri som han debuterade med 1987. Abstraktionen framhäver gärna de musikaliska elementen i måleriet och inriktningen präglade arbetet in på 1990-talet. Musiken och tonträffen finns kvar i de senare alltmer figurativa målningarna och skänker dem stadga samtidigt som den hjälpt honom att förenkla motiven. Inte minst visar han detta i de psykiskt stämningsmättade porträtten. Färgackorden avslöjar även en målare med säker blick för de höga tonernas beroende av gråheternas välgörande mellanrum. Han lämnar tomrum att fylla med saknad.
Stockholm 2005-03-09 © Susanna Slöör
Konstakademien | Omkonsts startsida |
