Omkonst - Edvard Munch, Moderna Museet

www.omkonst.com:
Sin egen värsta fiende
Edvard Munch, "Munch själv", Moderna Museet 19/2 - 15/5 2005
Text: Leif Mattsson

Edvard Munchs självporträtt och självbespeglande målningar visas under våren på Moderna Museet. Det är en omfattande samling bilder som ackompanjeras av en mycket väl sammansatt katalog.

När jag förra sommaren besökte Munchmuseet i Oslo överraskades jag återigen av klarheten och styrkan i Munchs bilder. Den rastlösa penselföringen i kombination med den höga färghållningen och den obändiga uttrycksviljan är omvälvande. När Moderna Museet nu presenterar en omfattande samling av Munchs självporträtt återkommer samma känsla. Men samtidigt insmyger sig också ett visst tvivel när urvalet blivit så inriktat på Munchs självbild. Den narcissism som här presenteras är ganska unik inom konsthistorien och vore det inte för den betydelse som Munch haft för konsten, skulle man kanske kunna avfärda honom som en enbart självbespeglande symbolist.

Moderna Museets urval är trots detta initiala tvivel mycket intressant och utställningens katalog är en av de bästa jag sett om konstnären. Museets tanke tycks vara att presentera ett destillat av Munchs bilder och därigenom ge besökarna möjligheter till en djupare förståelse inom ett av Munchs teman. Genom detta snäva urval blir också det monomana inslaget tydligare och möjligen också draget av distansering till omgivningen. Munch tycks se på sig själv inifrån, men målar med den yttre betraktarens oförstående blick. I vissa målningar verkar han nästan ha äcklats av sin egen fysionomi och skildrar sig som ett hålögt monster. Han fäktar med penslarna och anstränger sig över all rimlighet. Och för varje ansträngning blir egenbilden mer förljugen. Stundtals skildrar han sig som en diabolisk despot som knappt nedlåter sig till att möta betraktarens blick. I andra fall är han den poserande filosofen som lutar ansiktet på sned med handen dekorativt placerad mot kinden. För att i nästa bild vara den strykrädde grubblaren som genomlider sina oändliga nattvandringar.

Man skulle kunna påstå att Munch genom dessa sina konstnärliga kast och ansträngningar är sin egen värsta fiende. Han fäktar med sina penslar likt Don Quijote med sin lans och för vart streck han drar avlägsnar han sig alltmer från möjligheterna till verklig insikt om sig själv. Kanske kan man undra om syftet verkligen är att nå en sådan insikt. Möjligen är det endast ett försök att upprätthålla en distanserad attityd inför sin samtid - ett posörens ändlösa hantverk. Ändå upphör inte bilderna att fascinera. De går helt enkelt inte att avfärda, då de utmanar betraktarens egen självbild. Man ser plötsligt sitt eget kråmande och sin självgodhet som i en skrattspegel. Det är som om Munch presenterar oss genom sina självporträtt. Han håller upp bilden av sitt ansikte och säger: se dig själv.

Moderna Museet | Omkonsts startsida