Omkonst - KG Nilson, Konstakademien, Salarna

www.omkonst.com:
Timmarna byter skepnad
KG Nilson, Konstakademien, Salarna, 8/1 - 6/2 2005
Text: Leif Mattsson

Vid första mötet med KG Nilsons bilder kan man lätt förledas tro att målningarna i förväg planerats in i minsta detalj. Men så är inte fallet, tvärtom är det frågan om ett intuitivt sökande under hela den kreativa arbetsprocessen.

Kanske är det vetskapen om KG Nilsons (f. 1942) undersökningar inom färglärans område som skapat skenbilden av ett predestinerat måleri. En absurd tanke då den förutsätter möjligheten att "tänka fram" en målning. Istället bjuds man i KG Nilsons måleri på en omtumlande resa där tecknens betydelsenivåer ständigt skiftar. En stram och konstruktiv trekant blir plötsligt till ett båtsegel, en generöst bred linje med "brodyrstygn" förvandlas till en vindlande motorväg, en molnformation blir till en karta över ett lilleputtland. Dessa ständiga betydelseförskjutningar skapar en fruktbar osäkerhetskänsla där frågan om "stil" blir ointressant.

Det är med färgernas valörrikedom KG Nilson arbetar och inte med ett sanningssökande efter den gudomliga geometrin. Faktum är att det knappast är geometrin man som betraktare fastnar för, då den blir transparent i förhållande till verkens egentliga innehåll. Som i "Timmarna" där tjugofyra olikfärgade cirklar står som tecken för dygnets timmar mot en stiliserad karta. De första tre nattliga tecknen är svärtade för att plötsligt brytas mot den fjärde kulörstarka cirkeln, kanske en symbol för vargtimmen. När morgonen kommer blir färgerna mer intensiva, för att under dagen och kvällen genomgå en ickelinjär transformering. Varje cirkelform är unik och varje timme väsensskild. Ändå ges dygnets tjugofyratimmarscykel en närmast metafysisk dimension. Som om denna oändlighetsresa genom sin variabla skönhet skymmer insikten om dygnets repetitiva monotoni.

Återkommande inbjuds man till dessa mångtydiga tolkningar, som i målningen "Bland levande och döda", där färgstarka kvadrater svävar flockvis mot en svärtad bottenton. Mellan dem bildas ett nätverk av streckade kommunikationslinjer. Enligt KG Nilson är dessa kvadrater "levande individer" som i varierande grad upprätthåller kontakten med varandra. De "döda" kvadraterna är däremot släckta i färgen och saknar kommunikationslinjer. De för en tynande färgtillvaro och tycks närmast smälta samman med bakgrundens svärta.
Oändligt tydligt blir målarens färgpoetiska möjligheter i detta och andra verk av KG Nilson. Han överbryggar en klyfta i måleritraditionen mellan den rena formen och den beskrivande. En klyfta som naturligtvis bara är ett konstteoretiskt påhitt; målarna infångar man inte så lätt i en förutbestämd nisch - och definitivt inte KG Nilson.

Konstakademien | KG Nilsons hemsida

Omkonsts startsida