Tillsammans med konstnärer som Olle Bonniér, Lage Lindell, Pierre Olofsson, Karl Axel Pehrson och senare Arne Jones räknas Lennart Rodhe till konkretisterna, en rörelse som på allvar gav modernismen ett fotfäste i Sverige efter kriget. Generationsgenombrottet kom redan 1947 i samband med samlingsutställningen "Ung konst" på galleriet Färg och form i Stockholm. Rodhe var verksam som målare, grafiker och utförde en lång rad offentliga utsmyckningsuppdrag i olika tekniker. Hans förmåga att se och att förmedla dessa erfarenheter är mångomvittnat beundrad. Lennart Rodhe har varit ett kraftfält som generationer av konstnärer tagit intryck av, mer eller mindre direkt.
Inom konstpedagogiken har hans gärning varit särskilt betydelsefull. Många är de konstnärer som härdats och utvecklats under Rodhes insiktsfulla men krävande tecknings- och målarundervisning. ögonvittnesskildringar från hans lärargärning som professor på Konsthögskolan i början av 1960-talet finns i exempelvis Olle Baumans bok "Drömmen om helhet" (Carlssons, 1995) och i Peter Dahls självbiografi "Rätt och fel" (Norstedts, 1992).
Lennart Rodhes bortgång är en stor förlust för svensk konst i allmänhet och för den svenska modernismen i synnerhet. Få kan idag mäta sig med honom vad gäller kunskapen om formers och färgers betydelser och inbördes påverkan. Hans metodiska forskningsarbete inom detta område har öppnat ett flertal nya möjligheter och kan delvis sägas ha påverkat en hel konstnärsgenerations sätt att se på måleriet. Det är en av Sveriges stora modernister som nu har lagt undan sina penslar.
Stockholm 2005-01-20 © Susanna Slöör och Leif Mattsson
|
|
Lennart Rodhe 1986, Foto: Gunnar Olsson
Åter till Omkonsts startsida
|