Arne Fredriksson (f. 1941) t.o.m 21/5
Galleri överkikaren
Mot guldgrundernas ljusförmedlande verkan bjuder mörka former sitt motstånd - en stilla kamp om visuellt herravälde mellan ytterlighetspositioner. Som i en drömlik slow motion fångas vattenkaskadernas spel. I bild efter bild återkommer dessa frusna former och leder tankarna till forntidslandskap eller magiska vulkanöar. Mörkret och svärtan bränner till som lava mot ögonen och guldskimret motljusbländar.
Arne Fredriksson är ofta mörk och dramatisk. Här stegras bilderna till scenografiliknande rumsligheter. Bergväggar ställs lodrätt som skivor mot ljusa bildöppningar vilket skapar en kompositionell stramhet. Denna balanseras mot de amorfa och närmast uppsluppna vattenformerna.
Med ett tydligt inslag av besjälad natur ansluter målningarna till en romantisk bildtradition. Caspar David Friedrich känns inte långt borta, även om Fredriksson tonat ned metafysiken något. Kvar finns essensen av ett organiskt landskap som lever i sin egen slutna och dovt suggestiva värld.
Adam H (f. 1938) t.o.m. 10/5
Galleri Eva Solvang
Adam H (Hawrylkiewicz) presenterar en visuellt renodlad bildvärld som för tankarna till det tidiga nittonhundratalets poetiska färgforskning. Josef Albers är kanske den som först kommer i tankarna, liksom andra konstnärer knutna till Bauhausskolan.
I de bilder Adam H presenterar på Galleri Eva Solvang är det främst färgens rumsbeskrivande kraft som demonstreras. I flera verk framstår bildens djupverkan först efter ett tags betraktande. Man måste ställa om seendet till en högre sensibilitet än vardagsbrukets. Först då uppstår "miraklet" att ytan öppnar sig mot en tredimensionell rumslighet. Kanske är också de
i flera verk förekommande komplementfärgerna en bidragande orsak. Och det är inte säkert att det vi förnimmer är det samma som en spektrometer skulle registrera.
Viktiga för Adam H tycks också de små avstegen från det absolut rätvinkliga vara. Det är som om han retas med vår alltför lättvindiga läsning av formerna. En viss skevhet blir således det konstnärliga medlet för att hålla den alltför rättrogna purismen på avstånd. Och för att bibehålla den poetiska styrkan i gestaltningen.
Stockholm 2005-04-28 © Leif Mattsson
Galleri överkikaren | Galleri Eva Solvang |
Omkonsts startsida
|
