Fundera över vilka delar av verkligheten som ögat är mest hänvisat till under dagen. Det kan vara dammet som garnerar golvlisten vid foten av dörren, eller ljusets variationsrika lek mellan persiennens spjälor i arbetsrummet. Dessa ögats utflykter i vardagens omgivningar är nuets främsta ledsagare, utan att för den skull göra avtryck i minnet. Varje gång ögonvandringen stöter på dem igen vaggas vi in i välbekanta reflektioner. De väcker de dagliga minuternas uppgivenhet inför meningen med livet eller förnöjsamheten över samma tillstånd. Stämningar som återkommande likt vattendroppens urholkande av stenen leder till tvära uppbrott eller utarmar initiativförmågan.

Dessa livets kanske mest verksamma bilder sätter Christina Skårud i fokus. Hur många gånger har man inte kastat blicken snett uppåt ut genom ett persiennklätt fönster undvikande den trista fasaden mittöver för att nypa en solstråle. Målningen "Himmel över Vegagatan" bildar ett emblem för denna samlade erfarenhet. Hur många golvhörnor har man inte stött på som i "Gult är fult". I fotografierna bevarar hon även tillvarons förbiilande ögonblick av ljusreflexer som hastigt bryter tristessen. Målningarna är uppbyggda som förenklade fixeringar av sakernas tillstånd, troligen med fotografiet och den redan konserverade synen som förlaga.

Stockholm 2005-03-18 © Susanna Slöör

"Randigt och rutigt" 2004 © Christina Skårud

"Himmel över Vegagatan" 2005 © Christina Skårud