Varför skulle just den keramiska tekniken vara begränsad till enbart konsthantverk, när materialet i sig har så stor potential? På Skulpturens hus visas under sommaren en utställning där keramiken visserligen är det genomgående materialvalet men där objekten är allt annat än konsthantverk. Sammanlagt nitton konstnärer från Skandinavien och USA deltar, men deras respektive nationalitet har fått en nedtonad roll.

Mycket suggestiv är Denise Pelletiers installation i stora hallen där hundratals "gräddsnipor" hängts i tunna trådar från taket. Den tredimensionella effekten är påtaglig och verket ger både ett massivt och ett fragilt intryck. Genom ett enkelt koncept och ett konsekvent genomförande har Pelletier skapat ett verk med stor konstnärlig kraft.
     Stina Ekmans "Röd Linje 3", består av en röd grenliknande form som slingrar sig runt i övre trapphallen. Svarta buntband, monterade i dussintal på "grenen" ger intryck av vassa insektsgaddar. En initial känsla av distansering förbyts till taktilitet. Åter har Ekman överraskat med ett verk som avviker från det förväntade.

Pekka Paikkaris kolossala "Black Tear" fyller nästan ett helt utställningsrum med sin svällande, tunga droppform. Ytan som består av läderliknande keramikfragment ger ett grovt och ärrat intryck, i motsats till helhetens mjukhet. Den paradoxala känslan av tillfällighet i denna stora monolit, förklaras av droppformens implicering av förgänglighet.
     I Walter McConnells installationer av inifrån belysta plastcylindrar ekar ett tydligt drag av romantik och symbolism. Figurerna slingrar sig likt jugenddekorationer i instängda montrar och känslan av postmodern provrörsbefrukting är påtaglig. Intressant kanske, men mest konstnärligt förlupet.
     Kim Dickeys keramiska blomsteruppsättningar, på mattor föreställande kartor av barockträdgårdar, är däremot i mitt tycke överrumplande i sin eklekticism. Fascinerande är även Scott Charmberlins etnologiskt inspirerade "rustningar".

Det är sammantaget en imponerande presentation av särpräglade konstnärskap med tydligt divergerande uttryck som erbjuds på Skulpturens hus. Trots det keramiska temat uppstår ingen onödig fixering vid materialet.

Stockholm 2005-06-06 © Leif Mattsson

Skulpturens hus | Omkonsts startsida

"Black Tear" © Pekka Paikkari

"Initerans Edens: Swan Service"
© Walter McConnell