 |
| "Svullen ängel" 2004 © Margareta Renberg |
Skulptur © Åke Norlander |
Vad finns bakom det våra ögon ser, händerna känner och tankarna ordnar efter tid och rum. "Tinget i sig", hävdade Kant. Men var söker man det? Inom oss menade Schopenhauer. "Tinget i sig" hägrar endast begärligt och nåbart för viljan. Viljan kan uppfattas som driften till liv, den som förmådde de levande att lämna den ljumma ursoppan vid världens gryning. Ulf Linde pekar vittert och inspirerande på influenser som påverkat Nietzsche, föremålet för kvällens musikafton.
Nietzsches senare furiösa tankar speglas på sitt sätt i Darwins svindlande evolutionära perspektiv. Det är viljan som får oss att törna mot insidan och expandera världen samt därmed skapa nya möjligheter att omfatta den. Som om "tinget i sig" likt ett sigill satt sin negativa form på hinnan inneslutande oss själva och vår verklighet. Endast genom musiken står vi i direkt kontakt med tinget i sig, menade Schopenhauer. Endast den som känner min musik förstår min filosofi, menade Nietzsche. Min sammanfattning gör talet föga rättvisa. Vi som var där fick då i stunden njuta av att känna oss mer klarsynta än vanligt.
 |
"Farmor" 2001
© Ulf Gripenholm |
"Svabba" 2005
© Susanne Larsson |
"Strutsägg i silkespapper"
© Ulla Fries |
Sökandet efter "tinget i sig" har inspirerat generationer av konstutövare, för att senare avfärdas som ett hopplöst romantiskt projekt. Men frågan är om man någonsin undslipper driften att söka nya tankefigurer för att se och få kunskap om det som, möjligen bedrägligt, uppfattas som varande utom oss, i vår omvärld. Även höstens samlingsutställning på Thielska faller märkligt väl på plats utifrån detta perspektiv. Man kan se de olika målarnas sigill, uppfattad som präglad från utsidan eller uttryckt/formad från insidan.
Ulla Fries "Trasan" och noggrant utförda studier kan jämföras med Margareta Renbergs "Svullen ängel". Det är troligen en av Renbergs sista målningar där barockängelns rödglödande svepningar från utställningen på Konstakademien ersatts av en tunn näsduksvit drapering. Det flämtande oktoberljuset passade på att som en hälsning kasta sina solögon efter den på duken. En eftertänksamhetens melankoliska stämning vägleder genom rummen. Gripenholms "Farmor" möter uppgivenheten i Norlanders "Ensam kväll" och Susanne Larssons svabbande flicka.
Den sista måndagen i november, den 28/11, avslutas föreläsningsprogrammet med Synnöve Clason, som talar om "Ideal och verklighet i Buddenbrooks. Om humoristen Thomas Mann". Romanen från 1901 som nu finns i svensk nyöversättning.
Stockholm 2005-11-05 © Susanna Slöör
Thielska Galleriet | Omkonsts startsida
|
