Hos Stefan Uhlinder finns en genuin kärlek till insekterna, småfåglarna, växterna, rotsystemen, frökapslarna och alla de andra representanterna för nordisk flora och fauna som ständigt är närvarande i hans bilder.
Däremot finns det sällan plats för något som kan liknas vid ett naturromantiskt perspektiv. I Uhlinders konstnärliga problematik är det systembyggnad som diskuteras; dels de biologiska system som ligger till grund för djurens och växternas existens, dels bildkonstens språksystem och relationen mellan en hierarkisk modernism och ett konstklimat där citatet står i centrum; djupast handlar Uhlinders konstnärliga fråga ändå om den autonoma bildens gestaltning och förutsättningar i en medievärld där kopian, reproduktionen, dubbletten, reprisen, den utbytbara bildbäraren och den seriella upprepningen numera sedan länge uppfattas som norm.
Både som konstmålare och tillverkare av mönsterrapporter börjar Uhlinders bildskapande i ateljén ofta med en rapport (det vill säga det parti i ett mönster som med alla detaljer upprepas i samma form). Men slutresultatet av det intuitiva arbetet som vidtar är ofta en målning. Kanske är det en längtan efter det intima och sensuella samspelet mellan penslarna, färgen och underlaget som gör att bilderna stannar vid att vara solitärer?
Uhlinder kan liknas vid en regissör som varje gång han ska göra en film förälskar sig i en av de tusentals bildrutorna hans film ska bestå av och istället bestämmer sig för att närma sig materialet som en stillbildsfotograf. Konstnären stannar, så att säga, i mörkrummet (eller i datorns bildprogram) och försöker förbättra samma bild om och om igen. Det som från början var en idé om en serie bilder övergår till ett intresse för den autonoma och unika bilden.
Framförallt är den här utställningen en hyllning till de fruktigt prunkande former, dynamiskt verkande komplementfärger och komplexa biologiska system som är den nordiska florans och faunans grundläggande byggstenar. Vem har inte ett eget ömt förhållande till Sveriges växter och djur? Men med Uhlinder som vägvisare genom naturen blir resan så mycket mer spännande.
Stockholm 2005-12-01 © Björn Larsson
|
