 |
"Egyptiska II" 1914-15, olja på duk,
30 x 21 cm.
Foto Per Myrehed |
"Nilbåtar" c:a 1914, tempera på duk, 19 x 21 cm
Foto Per Myrehed |
Fyra målningar på en samlingsutsällning var allt Aguéli fick möjlighet att visa under sin livstid. På Waldemarsudde blir han välförtjänt kompenserad i efterhand. Där visas under sommaren ett nittiotal målningar och ett antal teckningar av Augélis hand. Dessutom har Atlantis och Waldemarsudde givit ut en utsökt monografi/katalog med ett mycket stort antal reproduktioner av Augélis målningar och teckningar.
Ivan Aguéli intar en särställning inom svenskt måleri och kan svårligen placeras in i något särskilt konstnärskotteri. Kolleger som Karl Nordström, Richard Bergh och den målande mecenaten prins Eugen nämns visserligen ofta i Aguélibiografier, och visst har de betytt en hel del för hans utveckling, men inte självklart som konstnärliga förebilder.
Flertalet betydande sådana fann Aguéli däremot på den internationella scenen, där Paul Gauguin och Paul Cézanne var några av de mer inflytelserika. Tillsammans med vännen, syntetistmålaren Émile Bernard, utforskades de nya internationella konstriktningarna, som ännu inte fått något större genomslag i Sverige.
De långa utlandsvistelserna och det stora intresset för språk och främmande kulturer gjorde Aguéli öppen för de nya trenderna och strömningarna som de nationellt inriktade konstnärerna i Sverige förmodligen aldrig hört talas om. Som skrivande konstnär och konstkritiker (i l'Encyclopédie Contemporaine Illustrée) uppmärksammade han till exempel tidigt målare som Henri Matisse, Pablo Picasso och Fernand Léger.
 |
"Landskap från Gotland" 1892, olja på duk, 34 x 54 cm
Foto Per Myrehed |
Augélis konstnärliga bas och stödjande tradition var det fria landskapsmåleri som framför allt Camille Corot utvecklade under mitten av 1800-talet. Utan kunskap om detta atmosfäriska valörmåleri är det svårt att tänka sig Aguélis egyptiska landskap. Naturligtvis kryddas dessa av den nya kolorismen från exempelvis Paul Gauguin eller Kees van Dongen, men de tappar aldrig sin ljusomslutande färgskala som bär Corots signum.
I ett vackert skrivet brev till Carl Wilhelmson, 1915, beskriver han sin bundenhet till traditionen (i översättning från franskan av Gauffin): "... jag är dömd att leva, ty min konst kan en dag förklara mitt livs excentriciteter. Jag är slav av en tradition som jag inte kan förneka".
Det som dock kan sägas vara det avgörande i Aguélis utveckling, personligt och konstnärligt, var hans konvertering till islam, 1898. De ständiga vindkantringarna och det rastlösa sökandet tycks då ha nått sin kulmen och även om den oroliga livsföringen fortsätter infinner sig ändå en relativ frid. Med facit i hand är det också lätt att i målningarna läsa in det nya avklarnade lugnet, speciellt i dem från Egypten, från åren 1910-15. Även i bilderna från Spanien, 1916-17, finner man en koncentration som den inåtriktade fokuseringen i sällsynt gynnsamma fall kan skapa.
Ivan Aguéli är en självklart lysande stjärna på den svenska konsthistoriska himlen. Hans bilder är magnetiska på ett svårförklarligt sätt och ett besök på Waldemarsudde rekommenderas varmt för alla dem som vill se sökaren finna sitt ljus.
Stockholm 2006-05-17 © Leif Mattsson
Waldemarsudde | Omkonsts startsida
|
