Med ett humoristiskt och drastiskt anslag beskriver Arrhenius medelklassmänniskans förehavanden i stiliserade urbana miljöer. Intvingade i piktogrammets och klichéernas skepnad genomlever de sina strömlinjeformade vardagsliv enligt en till synes förutsägbar händelsekedja. Samtidigt finns ett inslag av slapstick och slumpmässighet i karaktärernas sorgmodighet. Verken blir på så vis rapsodiska komedier där allt, även större personliga tragedier, skildras som slentrianhändelser. Flera verk (Mannen utan en väg 1999, Habitat 2003), har en bärande tematik med intrig som kunde vara direkt hämtad ifrån redan existerande fictionfilmer; komedier och drama.

I sin femte separatutställning på galleri Magnus Karlsson visar Lars Arrhenius upp två verk, varav det ena ”Habitat” är en berättelse i stil med filmen Short Cuts, där många huvudrollsinnehavare engageras i parallella handlingar som ibland löst vävs samman. Det andra verket ”Murmurs of earth” skulle kunnat fungera som en skärmsläckare på sjuttiotalet - om det funnits sådana då - och är en kortfattad skapelseberättelse som under kalla krigets dagar hade kallats mörk, men som idag representerar en hos nutidsmänniskan ganska vanlig ironisk/dystopisk framtidssyn.

Den som passerat Skanstulls tunnelbanestation under det senaste halvåret har säkert sett ”Street” (2004) på en av videoskärmarna i den nyrenoverade biljetthallen. Lars Arrhenius animerade filmer ändrar karaktär efter vilken miljö de visas i, och kanske är det i TV-mediet eller det offentliga rummet de fungerar som bäst. Där kan betraktaren förväxla det egna enfaldigt motoriska rörelsemönstret med karaktärernas, utan att distraheras i onödan av gallerimiljön - redan infärgad av bildkonstens kontemplerande och analytiska retorik.

Stockholm 2006-10-11 © Björn Larsson

Stillbild från MURMORS OF EARTH (2006) © Lars Arrhenius

Stillbild från In HABITAT (2006) © Lars Arrhenius