Omkonst - Georg Baselitz, Louisiana Museum

www.omkonst.com:
Beundra och begrunda Baselitz
Georg Baselitz, Louisiana Museum for Moderne Kunst, 10/2 – 5/6 2006
Text: Nicolas Hansson

Efter ambitiösa utställningar med Sigmar Polke och Gerhard Richter kan man undra hur angeläget det är att än en gång visa tyskt avantgardistiskt efterkrigsmåleri. Jag tyckte nog före besöket att Georg Baselitz de senaste åren mest gjort sig känd för sin enorma konstsamling och sitt slott än för sitt konstnärskap. Jag hade på något sätt bestämt mig i förväg att Baselitz inte skulle tilltala mig.

Dessa förutfattade meningar ställdes emellertid på ända. Jag kan fortfarande tycka att det generellt ställs ut för mycket måleri av manligt västerländskt snitt på Louisiana, men utställningen är trots allt en kraftfull retrospektiv över 45 års konstnärskap, och den är bitvis imponerande. Det mörka muskulösa 60-talet där han skapade sin egen förvridna och måleriska världsordning finns naturligtvis med, liksom 70-talets period med fingermåleri och begynnelsen av det upp- och nedvända måleriet, till 80 talets intensiva färg och formatmåleri.
Nu är det inte så att Baselitz med enkelhet går att kategorisera i olika tidsperioder. Han är mer komplex än så och visar alltid prov på undantag, vilket är fascinerande.
Ett och samma verk kan härbärgera en spännvidd av olika uttryck där man kan finna samspråk mellan både figurativa och abstrakta bildvärldar. Lägg sedan till ett kryddmått renässansmåleri, vurmen för den mänskliga kroppen och upplösandet av det slentrianmässiga bildbetraktandet.
Klassiker som "B for Larry" (1967) och "Figure painting – female nude" (1972) blandas med nyare verk i en icke kronologisk ordning. Sammanställningen och den uteblivna kronologin är passande och tilltalande. Undantaget är en sal med främst grafiska verk där hängningen är alltför uniform. Det är trist, dunkelt och alltför livlöst.

När man talar om Baselitz är det svårt att undvika diskussionen om den upp- och nedvända bilden. I teorin kan jag tycka att diskussionen är tröttsam och uttjatad, men perceptionen förändras faktiskt påtagligt: ett upp- och nedvänt motiv ger bilden ytterligare varaktighet och en underlig visuell kraft. Istället för att lämna betraktandet efter första intrycket söker man finna ytterligare tolkningsmöjligheter. Bilden bjuder motstånd och vädjar om än mer uppmärksamhet.
Det går inte riktigt att jämföra Baselitz nyare verk med de äldre. Personligen tilltalas jag inte av hans dunkla och lätt deprimerande 60-tals måleri. Istället är det omfångsrika 70-talet och 80-talet som är mina favoritperioder. Men jag föll för hans färska "In blainville forest" (2000), “Twice Bruno" (1999) och "A mysterious figure" (2002). De visar prov på komplexa resonemang om kroppars ofullkomlighet. Formerna är oförbehållsamma och lekfulla. Spåren av färgburkar och fotspår förstärker närvaron av liv.
I och med besöket på Louisiana har jag fått frågan många gånger om Baselitz fortfarande håller. Visst gör han det, men det är längesedan Baselitz tillhörde det progressiva samtida måleriet. Idag är hans konst snarare konserverande än radikal men det är fortfarande ett ruskigt bra måleri.

"En sælsom figur" 180x180 cm, 2002
Sammlung Essl Privatstiftung, Klosterneuburg, Wien
Foto: Courtesy Gagosian Gallery, London
© Georg Baselitz

Louisiana | Omkonsts startsida