"Vad som i vardagserfarenheten ter sig relativt otydligt, dovt eller förvirrat, motsvaras i den estetiska upplevelsen av fasta och klara föreställningar och av intensiv verklighetsförnimmelse." (Yrjö Hirn)

I det tillståndet, menade den finlandsvenske konst- och litteraturvetaren, citerad ovan, skapas en "synvärld" utöver den vanliga där konturerna skärps, färgerna mättas och föremålens väsen framträder till synes mer utpräglat i former och linjer. Olle Bauman verkar vila i den fasta förvissningen att det är både möjligt och synnerligen önskvärt att genom konsten nå den här intensivare upplevelsen av verkligheten. Ytterst handlar detta om att med känsla välja det man ser under yttersta uppmärksamhet och för konstnärens del finna det utlösande uttrycket i samspelet mellan motiv och verk. Den krävande verksamheten leder i bästa fall till att något man tidigare förbisett utvecklas, som i slutändan uppenbaras inte bara för konstnären utan även för betraktaren.

På något egendomligt vis pockar Baumans måleri på att man förmår skärpa seendet och samtidigt låta blicken utmattas så att man ser vid sidan av sina vanliga synspår. Det kan påminna om leken med tvådimensionella datorgenererade mönster som under ett intensivt men avslappnat betraktande mystiskt övergår till en tredimensionell holistisk bild.
    Spelplatsen är ateljén och utsikten över Baggensfjärden. I rummet umgås bekanta föremål och bildar en stillebenvägg. Blomsterkvasten, eller minnet av dess tidigare prakt, hittar till slut sin musiska form för att rymma idén om ett förtätat och särpräglat nu. Även riktigt dåliga reproduktioner av forna mästares verk hjälper Bauman att likt den levande minnesbilden förlösa en påtagligare verklighet än den vi annars lätt vänjer oss vid.

"Stolarna rödklädda ", akryl © Olle Bauman

"Afrodite" lavering © Olle Bauman