Ola Billgren, "Måleriets liv och död", Propexus förlag

”Vad måleriet angår bör man väga talet om dess ålderskrämpor mot det faktum att det från början – om vi håller oss till den nyare tiden – till en inte ringa del var en skapelse av gubbar.” (Ola Billgren)

Ola Billgrens möte som åttaåring med Titian gav, förutom hans största upplevelse av måleri, även insikten (rimligen verbaliserad långt senare) att ”måleriet inte riktigt hör till ungdomen”. Att man genom erfarenheten och de rikliga jämförelserna utvecklar sin förståelse både som konstnär och betraktare för måleriets subtiliteter och poetiska form är väl ingen nyhet. Däremot talas det nuförtiden sällan öppet om detta som generationer av konstnärer och konstälskare mer eller mindre lustfyllt upptäckt och grubblat över.

Den nu föreliggande essäsamlingen med texter av konstnären Ola Billgren (1940-2001) har på ett givande sätt sammanställts av Douglas Feuk och Staffan Holmgren. Den sätter fokus på Billgrens senare texter, varav merparten är från 1990-talet. Sammantaget ges en god ingång till Billgrens värdering av sitt eget och en rad andra konstnärskap som: Carl-Fredrik Hill, Courbet, Monet, Hopper, Gerhard Richter, Dick Bengtsson, Cindy Sherman för att nämna några. Tonen i texterna känns representativ för en dialog kring konsten som det nu var ett tag sedan man mer regelbundet kunde ta del av. Även om frågeställningarna kretsar kring måleriet som fortsatt konstnärligt fruktbart och utvecklande, sker diskussionen utifrån en position där man reflexmässigt, med ryggmärgen, knappast tvivlar på uttryckets tillhörighet i konstens mittfåra. Som målare kan man inte annat än uppskatta den kvalificerade diskussionen.
      Utgivarna blandar även förtjänstfullt Billgrens tyngre essäer med utsnitt ur brev och mer personliga reflektioner. Här bränner det till stilistiskt, särskilt i de sammanhang då Billgren glömmer att måna om sin egen auktoritet. Nu finns det i flera av texterna en koppling till en representations- och språkfilosofisk problematik, som lätt inbjuder till utsmyckningar med sköna lärdheter. Men det går rent allmänt att överse med, då näringen som boken ger är så pass sällsynt och eftertraktad.

Ola Billgren "Måleriets liv och död"