”Likt en vädrande hund står jag där mellan fenomen och aningar och som hunden pissar jag, efter triumfer och tillkortakommanden, in ett nytt område och återupptar den eviga, världsliga tolkningssysslan.” (Nina Bondeson)

"Alltare: Sakernas tillstånd. Språk, tunga & ting" (beskuren) © Nina Bondeson	"Le Kle por la Lingua" © Nina Bondeson

Sökandet efter en undflyende sanning är kärnan i Nina Bondesons lekfulla rannsakan av förhållandena mellan oss, tingen och orden i tillvaron. Om det nu är Kafkas sanningssökande hund hon parafraserar i citatet ovan eller inte må vara osagt. Hennes metod fångar hur som helst essensen hos författarens trosvissa litterära figurer; hunden eller lantmätare K som i jakten på meningen ständigt ökar gapet till den. Hon talar om att hennes ”kök ligger i det ordlösa språkets mitt”.
      Utställningen, med titeln ”Ur den självlärde lingvistens dagbok”, består av objekt, bilder och text. På ena kortväggen formar de sig till en installation med ting och tecken, cirkulärt monterade kring en diskbänk. Därutöver visas träpannåer där hon, likt en medeltida bokilluminatör eller altarmålare, tecknar ut sammanflätningar mellan figurerna och orden i underfundigt samspel. Till utställningen hör även broderier som till formen för tankarna såväl till Wilhelm Erövrarens äventyr i Bayeuxtapeten från år 1070 som till en surrealistiskt inspirerad teckningstradition. Bondeson står stadigt förankrad, vilken tid hon än refererar till eller befinner sig i.

"Mandelgren! Mandelgren! Va sa sakerna?!" © Nina Bondeson	"Köttapparat" © Nina Bondeson

“Sakerna valde noga och länge och vi blev deras utvalda. Deras värddjur.”, skriver Nina Bondeson i ett av sina verk, som är ett brev från en sanningssökande, inre medarbetare, ”Jeremy Adagio”, till en annan, ”Imre Omm”. Man kan konstatera att sakerna och berättelserna som valt Nina Bondeson till sitt värddjur, i henne har fått något osedvanligt berikande att förlusta sig med. Det är sällan man ser exempel på hur formen och innehållet så sömlöst knyts samman. Om tingen, bilderna och orden, utgör utropen i tillvaron, så lyckas Bondeson påvisa de nödvändiga men osynliga mellanrummen som den egentligen består av. Hon är något så sällsynt som en osedvanligt god bildmakare och en berättare, med stilsäker känsla för språkets inneboende absurditeter - dess förmåga att skänka tingen liv, och låta ordet självt bli en handlande. Hon filosoferar inte med hammaren, men väl med bilderna och tingen som valt henne till tolk: ”Nu lägger jag bilder i stället för ord vid onda ställen för att mjuka upp begreppen och kunna ta mig fram i sensationerna.” Det är fullkomligt lysande. Gå och se en av höstens intressantaste utställningar.

Stockholm 2006-09-20 © Susanna Slöör

Nationalgalleriet | Omkonsts startsida