 |
"Självporträtt med pipa" 1925
© Gideon Börje |
"Stilleben med pipa och pompeijansk relief " 1925
© Gideon Börje |
Naivismen har beskrivits som ett karaktärsdrag eller "ett uttryck för den genuina konstnärens spontana, ursprungliga, av inga ovidkommande beräkningar grumlade upplevelse och tolkning av verkligheten" (Erik Blomberg). Man kan enligt min mening även se naivisten som en konstnär som lägger tonvikten på vad denne föreställer sig snarare än på vad han ser. I det sistnämnda fallet sker något med ögonen öppna och i det förstnämnda sker det viljemässigt med ögonen stängda. Med den definitionen kan man i så fall räkna senare delen av Ernst Josephsons konstnärliga verksamhet som naivistisk.
Det är uppenbart att autodidakten Gideon Börje inte renodlade ett sådant drag av föreställning, utan lade största vikt vid vad de öppna ögonen uppenbarade för honom. Han brukar dock räknas till gruppen av svenska naivister som debuterade vid slutet av 1910-talet och nämns vanligen i samma andetag som Eric Hallström och Hilding Linnqvist.
När man föreställer sig finns exempelvis möjligheten att dramatisera det som frammanas inför de stängda ögonen på ett sätt som sätter förnimmandets regler ur spel. Dramatiseringen skulle i den här meningen kunna karaktäriseras som naivistisk.
Den inlevelsefulla detaljrikedomen i ett av Börjes tidiga stadslandskap, "Från Slussen i storm" från 1918, förenar honom med de tidigare nämnda målarkollegerna. Här återfinns även ett annat gemensamt drag att vilja berättande förstärka ett förlopp som mycket ingående registrerats och intuitivt bearbetats. Man får en upplevelse av att den vindpinade vattenytan mellan Gamla Stan och Mariaberget är på väg att rämna och sluka de motsträviga vattenfarkosterna som dinglar på ytan. Det dubbeltydiga perspektivet i bakgrunden gör att man inte riktigt vet om Norrmälarstrand håller på att sköljas bort av en jättevåg, eller om vattenytan faktiskt ser ut så från den utgångspunkten. Ett spratt som ögat gärna spelar upp för den som länge stirrat koncentrerat mot sitt motiv med avsikten att vara obrottsligt "sann" utan att välja. Det bidrar till målningens intensivt levande uttryck.
 |
| "Från Slussen i storm" 1918 © Gideon Börje |
Ett sätt att beskriva uppkomsten av alla "-ismer" under den tidiga modernismen är att de var resultat av experiment där man fäste olika vikt vid vad man såg i relation till vad man föreställde sig och sedan fann det lämpligaste medlet att visa vald kombination.
Med det perspektivet uppstår det egentligen ingen djupgående konflikt mellan dessa sätt att framhäva det sedda och det föreställda. Möjligen kan man se Gideon Börje och målarvännerna, inom 1920-talets konstnärsgrupp Falangen och senare från 1930-talet som medlemmar i Färg och Form, som konstnärer för vilka det inte var så intressant att högljutt trumpeta ut själva valet som det viktiga påståendet. De intresserade sig istället mer för att söka sitt temperament i samspel med omgivningen och föreställningen om den. Själva utforskandet och den tid som åtgick till att rikta uppmärksamheten mot ett avgränsat mål, är kanske det som idag gör en utställning med Gideon Börje extra angelägen.
För honom och hans samtida publik kunde en kritpipa på ett nattygsbord vara en tillräcklig anledning till att uppmärksamt ta sig tid. I vår prövande samtid kan den handlingen närmast te sig provocerande.
Stockholm 2006-01-25 © Susanna Slöör
Thielska Galleriet | Omkonsts startsida |
