En ornamental minivärld öppnar sig för betraktaren på Anna Camners debututställning i Stockholm. I de fem presenterade målningarna skapas drömlika och romantiska scenrum, där liljekonvaljer och törnen samsas med trollféer och skira glasfjärilar. De förväntade vanitastecknen dyker naturligtvis också upp; här i form av maskstungna blad där endast de tunna bladnerverna återstår efter larvernas måltider.

Camners målarteknik är utsökt och raffinerad, men det krävs nästan ett förstoringsglas för att helt kunna uppskatta den; som målade smycken framstår de minimala detaljerna. Men känslan av förfining avtar påtagligt när betraktningsavståndet ökar. Då framstår bilderna mer som tapetmönster eller textilrapporter. Det behöver inte nödvändigtvis vara fel eller mindre intressant, men jag anar att det inte är Camners avsikt.

Det hantverksmässiga inslaget i Anna Camners bilder är närmast demonstrativt tydligt, och visst är tekniken fascinerande i de minutiöst bearbetade ytorna. Detaljutsnitten är dock i flera fall starkare i sitt uttryck än bilderna i sin helhet, vilket exempelvis är fallet med vernissagekortet. Kanske kan man ur detta dra slutsatser om vissa brister i det kompositionella arbetet.
      Jag föredrar därför att njuta av Camners målningar från en närsynt utgångspunkt, och ser gärna att det förfinade hantverket utvecklas ytterligare, utan att det för den skull tillåts skymma bildernas bärande berättelser.     

Stockholm 2006-04-12 © Leif Mattsson

"Hush'd are The Winds, and Still The Evening Gloom"
olja på plexiglas, 47,5x41,5, 2005-06 © Anna Camner

Detalj ur "...och molnen så ödsligt på fästet gå" 2006
(Vernissagekort) © Anna Camner