De noggrant återgivna detaljerna finns kvar sedan tidigare utställningar, men Niklas Eneblom har bytt fokus från att nära studera interiören och dess figurer, till att likt en burfågel smita ut genom ett öppet fönster och söka rymden utanför. Med blicken väl förankrad på avstånd betraktar han sina minutiöst utformade konstruktioner från utsidan. Huskomplexen med sina miniatyrvärldar förseglade innanför fönsterrutorna och de ödsliga landskapen kan föra tankarna till Edward Hopper eller till en kvällssolsdrömsk arkitektritning. Vurmen för den funktionalistiska efterkrigsbyråkraten i sin ordnade och lugnt framåtsträvande tillvaro paras med en dystopisk ton utlöst av de mystiskt eruptiva händelser som pågår i byggnaderna. Genom det avlägsna grodperspektivet kan man som betraktare inte riktigt fånga vad som pågår.

Den romantiskt färgade kritiken kring balansgången mellan välfärd och undergång är påtaglig. Betraktaren försätts i den ensamme vandrarens position, en av vår tids kultfigurer inte minst som populärkulturellt fenomen inom musik och film. Man tvingas mer eller mindre beredvilligt att integrera det råa vida landskapet med mänskligt formade inslag som motorvägar, vägbelysning, signalmaster och ensamt övergivna träd till en existentiell ståndpunkt. Fascinationen för motsättningar som närhet och avstånd, detalj och översikt genomsyrar Enebloms målningar. Det är först genom att gå nära hans minimala bilder som vi kastas ut i det vidsträckta, utan att man kan vara säker på om det egna perspektivet vidgas på ett betryggande avstånd.

Stockholm 2006-05-17 © Susanna Slöör

"Cerca de la frontera" © Niklas Eneblom

"Another night at the neon factory" © Niklas Eneblom