”Jag försöker inte bevisa något. Så många minnen har jag inte än” (JH Engström)
Fotografen JH Engström är aktuell med två utställningar, på Milliken respektive Fotografins hus, den sistnämnda av retrospektiv karaktär. Tematiskt följer han sitt liv i spåren med kamerans hjälp. Det kan handla om att besöka barndomens uppväxt i Värmland eller väcka minnet av tioåringens möte med sin nya hemstad Paris. Vänner, miljöer, platser och situationer passerar, med paradoxalt närgången distans, revy i JH Engströms bildvärld.
På Fotografins hus visas exempel på hans mer splittrade förhållningssätt till sitt uttryck och material. Här låter han varje enskild bilds dramaturgi klinga ut i disparata möten med andra – som mellan den blottade människan och tallrikens kvarlämnade matrester. Den semidokumentära stilen förenar han även med mer estetiskt renodlade ambitioner, där ljus och material undersöks och manipuleras. På ett förenklat sätt skulle man kunna jämföra hans val vid olika variationer av avtryck och gestaltning: Avtrycket registrerar (i kamerans fall) det som finns framför linsen. Gestaltningen tillför något som inte kamerans döda mekanik rår över, i form av mörkrumsarbetets tillägg.
Som den eklektiker han är, utan märkbar rädsla för närheten till sina förebilder, växlas infallsvinklarna som om ett flackande rampljus slumpvist valt ut motiven. Stillösheten ger honom därmed fri tillgång till etablerade uttryck och former som passar den utvalda enskildheten.
På Milliken är den strategin övergiven. De ödsliga och silverglimmande vyerna över den science fiction-inspirerade arkitekturen på den franska storflygplatsen, Charles de Gaulle, har ett betydligt mer renodlat tilltal. Den drömlika stämningen har provocerats fram genom solarisering under framkallningsprocessen, vilket dramatiskt sänkt kontrasten i bilderna. I den här sviten underordnas avtrycket gestaltningen, vilket indikerar övergången från dokumentation till konst. Under tre veckor hade JH Engström tillstånd att fotografera fritt innanför flygplatsens avspärrningar, i ingemansland. Flygplanskroppar låter sig anas, men JH Engström sätter fokus på annat - öppningar och tillstånd, utan givna utvägar.
Stockholm 2006-12-06 © Susanna Slöör |
|
Ur "Haunts" © JH Engström
Ur "JHE:CDG" © JH Engström
Ur "Haunts" © JH Engström
|
