Siffran 0 står för det ännu inte uppfyllda, för tomheten och det icke existerande. "Zero" som Göran Hägg valt att kalla sin utställning på Skulpturens Hus är till skillnad från siffran 0 en språklig transformering. Och redan genom denna översättning av begreppet har första steget tagits ut ur nolläget.
     För Hägg är "Zero" också livscykelns mittpunkt, från vilken de utstrålande vägarna är nya och otrampade. Följdriktigt är verken i Skulpturens Hus alla gjorda de senaste åren. Det är således ingen retrospektiv utställning utan ett blickande framåt, en avfärd, som presenteras.

Zero är också namnet på det japanska jaktplanet under andra världskriget, som initialt hade så stor framgång. Fyra sådana plan, i Göran Häggs tappning, håller just på att landa i stora hallen på Skulpturens hus. Fyra vilsekomna "själar", fråntagna sin dödsbringande last och med propellrarna utbytta mot enhörningshorn, denna symbol för kyskheten och renheten. Som gigantiska papperssvalor är de fångade i luften, sekunderna innan den ljudlösa hemkomsten.

Om man ser det rörliga konstverket som en metafor för tiden och livets gång, så är den i Göran Häggs fall en mycket påtaglig och kroppslig sådan. Hans maskiner och objekt beskriver tiden repetitivt och cykliskt, men de tar också stor fysisk plats och väsnas påtagligt.
     Inom maskinernas minivärldar utspelar sig dramer kring verkliga eller uppdiktade händelser. När startknappen trycks ned spelas fyndiga och dråpliga men också sisyfos-tragiska historier upp. Ändlöst upprepas skeendena som i en absurd dockteater och inget yttre tycks kunna påverka de slutna händelsernas gång.
     Man har det knappast tråkigt i Göran Häggs värld, snarast överraskas man av sitt inre bubblande skratt eller tillbakapressade fniss. I Skulpturens Hus bjuder han frikostigt på högt och lågt. Skämten och gagsen blandas dock med det finstämda, och slamret med den befriande tystnaden. Mitt i finurligheterna och maskinernas knirkande finns också allvaret och svärtan; på en sekund skiftar perspektivet och leendet förbyts till en stelnad grimas.

Stockholm 2006-01-31 © Leif Mattsson

"Fyra flygplan" © Göran Hägg

"Tidslåda" (detalj) © Göran Hägg

"John Lee Hookers blues" (vä) © Göran Hägg