Jag träder in i Karl Holmqvists rum av papper i den stund som uppläsaren citerar ur "The Book of Tea" av Kakuzo Okakura. Texten visas rullande på en skärm och besökaren kan slå sig ned i en svart eller vit Verner Panton-stol och fortsätta att ta del av slumpmässigt ordnade textutdrag av en rad poeter, musiker och tänkare. Rummet för "te-ceremonin" omgärdas av de obeskurna arken till den nyutgivna boken "I ON A LION IN ZION" som tillhör utställningen. Arken och boken har lånat den grafiska formen från den tidigare nämnda danske designern. Mönstret består av svarta och vita cirklar som förutom ursprunget i 1960-talets op-estetik även påminner om symboliken kring föreningen av de motsatta krafterna yin och yang. Varken orden eller utseendet är därmed konstnärens egna, han står snarare för arrangemanget och överlämnar verket som ett tillfällighetsspel för besökaren att delta i.
Frågan är vad för slags kommunikation som då egentligen äger rum? Det nät som Holmqvist väver mellan mig och honom, utesluter kanske oss båda. Den nyandliga tonen, som genomsyrar såväl val av texter som det meditationsrum som Holmqvist uppfört, låter mig förstå att någon form av utommänskligt ordnande princip ligger till grund för detta möte. Min nästa kontakt med den framrabblande texten blir ett avsnitt om begreppet synkronicitet, som betyder att ett samband upprättas utöver vardagens relation mellan orsak och verkan. (Eller mer blasfemiskt uttryckt att man uppfattar det man är inställd på att se). Holmqvists medvetet undanglidande roll ställer mig inför ett par alternativ: Installationen och mötet med den kan fungera som en spegling av vad som låter sig hämtas ur min privata tankeström. Någon form av slumpmässig mening kan uppstå, lika tillfredställande men torftig som självbefläckelsen. Ett annat alternativ är att en intelligent ordning styr de möjliga tolkningarna och upprättar en form av kontakt. Möten och sammanhang skapas genom ett heligt förmedlande.
Den form av kommunikation som Bataille syftar på i citatet ovan, verkar dock inte fullt lika tänkbar i den värld som Holmqvist presenterar. När han med hjälp av slumpen rycker ut textdelar och ställer samman dem utanför sitt sammanhang, skapas en litteraturens motsvarighet till ready-mades, vilket bryter kontakten mellan författare och läsare. Istället erbjuds ett solipsistiskt alternativ, eller så måste man tillmäta slumpen någon form av meningsskapande "gudomlig" intelligens. Båda alternativen framstår i sin förlängning som ett misstroende mot möjligheterna att kommunicera och mötas.
Stockholm 2006-05-02 © Susanna Slöör |
|
Från "I ON A LION IN ZION" © Karl Holmqvist
Från "I ON A LION IN ZION" © Karl Holmqvist
|
