 |
"Återblickens transparance" 2004 © Meta Iseus-Berlin
|
Det kan inte hjälpas att jag under besöket på Liljevalchs har svårt att utan förutfattade meningar ta del av det karriärmässiga lappkast som Meta Isaeus-Berlin nu visar upp. Hjärtat i utställningen, presentationsmässigt, utgörs av måleriet, som hon ägnat sig åt under de senaste åren. Det sprudlar av en expressiv berättarlust och en figuration som famlar efter en trovärdig form. Självförtroendet och engagemanget går inte att ta miste på, men det kan inte dölja det faktum att Isaeus-Berlin som målare aldrig skulle ha meriterat sig som "mitt i karriären"-kandidat på Liljevalchs.
Den första småsura tanken är att vindkantringen är ett medel för att förbättra karriären i ett förändrat konstklimat som nu är mer gynnsamt inställt till måleri, hemma och internationellt. I början av 1990-talet var det många som övergav måleriet för nya mer mediemässigt gångbara uttryck, vilket i flera fall var strategiskt lyckat både konstnärligt och karriärmässigt. Då handlade det om att lämna traditionen och det etablerade för någonting nytt. Den omvärdering och utvidgning av konsten som ägt rum sedan dess i Sverige har under tiden hjälpt till att vitalisera måleriet, som idag är väsentligt öppnare och mer tillåtande.
 |
"Vad minnet väljer" 2001
© Meta Iseus-Berlin
|
"Chair Beside Bed" 1996
© Meta Iseus-Berlin
|
Det har i måleriet skett en successiv nedprioritering av mer traditionella kunskaper i kombination med att tabun skingrats, inte sällan till det bättre. Det illustrativa, dekorativa och stilbrytandet är idag naturliga inslag för en yngre generation målare att arbeta med.
Trots dagens mycket frigjorda och tillåtande klimat för målare, kan man fortfarande konstatera att det är svårt att måla bra och att det tar tid att utveckla sig inom detta område. För Meta Isaeus-Berlins del tvingas man konstatera att en sådan omfattande exponering av hennes måleri som den på Liljevalchs kommer för tidigt. Ett ytterligare problem är att bärkraften i hennes övriga konstnärskap riskerar en omprövning. Det är en risk som Meta Isaeus-Berlin verkar beredd att ta, vilket i och för sig är modigt.
Utställningen öppnas med en specialgjord installation som sägs var hennes sista på länge. Den innehåller komponenter från tidigare arbeten som strilande vatten över heminteriörer. Vatten var ett viktigt medel även i det första arbete som jag såg av henne på en elevutställning från 1993, som också visas nu. I den kränger bland annat ett stort antal vattenfyllda plasthandskar böljande på väggen likt havsväxter.
I sina bästa installationer lyckas Meta Isaeus-Berlin, i Meret Oppenheimsk anda, att ställa föreställningar på ända genom att kortsluta synintryck mot invanda taktila erfarenheter. Ett aktuellt exempel är hennes möblemang av byråer och sängar utförda i "myggnät" som hänger från trådar i taket. Hennes arbeten med ofta vätskeanfrätta och stympade möbler som satts ihop på nytt återfinns i de mindre salarna kring konsthallens centrala dubbelrum i mitten. Där ges även plats åt hennes teckningar, som bättre än måleriet tål att lyftas fram redan nu.
Stockholm 2006-04-12 © Susanna Slöör
Liljevalchs Konsthall | Omkonsts startsida |
