Sällskapet närmast har vänt blickarna mot mig med häpna på gränsen till förebrående miner. Mannen i gruppen försöker sig på en stel hälsning som ingen annan delar. Han höjer glaset inte välkomnande utan snarare pinsamt överslätande. Tystnaden är överväldigande trots sorlet och klirret från festens övriga gäster. Vad har jag egentligen ställt till med och vem är jag? Den kvävande och betryckta stämningen i rummet med dess lite tafatta själar påminner om tablåerna i Roy Anderssons film "Sånger från andra våningen". Lika nakna och allvarliga uppsyner som amatörskådespelarna riktar ut ur filmduken möts man av i Kjell Jörstedts (f. 1943) måleri. Sviten han visar heter "Nöjesliv" och bilderna verkar fungera mer som tittskåp för de andeväsen som befinner sig i målningarna än för oss utanför.
Kjell Jörstedt arbetar med ett klassiskt ljusdunkel-måleri och frammanar sina figurer fria från förlagor, såväl levande som i form av fotografier. De smeks sakta fram utan att anletsdragen eller detaljerna helt lösgör sig ur de mörka skuggorna. Processen påminner om de öververkliga men tydligt synliga världar som i barndomen kunde framkallas av ett tapetmönster eller en regnvåt fönsterruta. Att använda barnets associativa förmåga är nog en god förutsättning för att skapa dessa dagdrömmandets världar.
Sökandet efter gester och anletsdrag som Jörstedt ägnar sig åt kräver en blick som få idag har orken att utveckla - en vanans virtuositet som även för tankarna till romantikens bildberättare som Goya och Fuseli.
Stockholm 2006-04-26 © Susanna Slöör
|
|
"Nöjesliv" © Kjell Jörstedt
|
