Porträttet som motiv förekommer ganska sällan i dagens måleri om man utgår från det som visas på galleriscenen. En anledning kan vara att porträttet och den intima kopplingen till den avbildade inte uppfattas som tillräckligt angelägen i ett vidare perspektiv. I dess mest slutna form stannar den vid att endast angå porträttmodellen och den närmast omgivande kretsen. Då handlar det främst om att fånga just dennes själsliga fingeravtryck.
     Vanligen ser man i konsten istället andra ting som bärare av den metafysik som själen tillhör. Ta till exempel Hans Lannérs gestaltningar av hus med personnamn. Den avmålade människan som bärare av mer allmängiltiga tillstånd lånar istället påfallande ofta formen från fotografiet, som även utgör förlagan. Angelica Kristenson Aurelius visar i sitt porträttmåleri däremot hur det intima utbytet mellan levande modell och konstnär gradvis kan växa ut till något i högsta grad angeläget för en större krets.

Egennamnen som målningarna lystrar till finns där, men människorna som de ursprungligen tillhörde har under sittningens kontemplativa akt även iklätt sig dragen av vem som helst. I deras inåtvända blickar möter vi oss själva. Bakom deras drömfyllt stängda ögonlock finner man sitt eget universum.
     Angelica Kristenson Aurelius vägleder blicken varsamt längs bildens tänkta blickpunkter. Linjeteckningens övergång till yta och ytans transformering till djupverkande form utnyttjar hon på ett sätt som förstärker uttrycket och skapar vilsamma pauser - fast på ett motriktat vis. Den noggranna moduleringen av kinder och anletsdrag är utförd med en avspänd koncentration som perfekt balanserar den ömsom planverkande och djupverkande linjens exakthet.
    Många av dagens målare använder sig av stilbrottet och nivåmässiga blandningar av olika bildelement. Färre har idag även kunskapen att stilmässigt växla mellan yta, linje och form i en tolkning som är beroende av ett levande möte med en annan människa. I Kristenson Aurelius tappning samsas förnyelsen med ett avspänt förhållande till en rik tradition.

"Tänkaren" 2003 © Angelica Kristenson Aurelius

"Carin" 2006 © Angelica Kristenson Aurelius