Bo Larsson, likt Cezanne, tillhör inte de konstnärer som överger sina motiv i brådrasket – i hans fall ofta vyer av Stockholm som övärld och gräns mot havet. Det långdragna och metodiska arbetet med avståndsbedömningar, ljusmätningar, kulöravstämningar och överskärningar resulterar i ett slags valfrändskap mellan konstnär och motiv som tenderar att leva vidare.

Av ett samtal med Bo Larsson om hans målningar av Slussen och Ryssgården framgår det att konstnären är lätt plågad av det faktum att slussen snart ska rivas och byggas om. Som att det fortfarande finns ett slags länk mellan platsen och avbildningen; ett sofistikerat signalsystem, som gör att den färdiga bilden och det avmålade fortsätter att kommunicera trots att det omedelbara samarbetet, åtminstone till det yttre, för länge sedan har upphört. Som att målningarna avbildar kommunikationen mellan anblick och avbildare i lika hög grad som de avbildar en fysisk plats. Klart att det är plågsamt i så fall. När motivet rivs monteras ju också det verksamma signalsystemet ner, och kommunikationen mellan de två bryts.

Efter studier på Konsthögskolan på 1960-70-talen har Bo Larsson utvecklats till en av de främsta företrädarna för ett klassiskt måleri, som hos honom utmärks av en glimmande realism; ljus och mörker, avlövade mörksvarta trädsiluetter genomlysta av gula elektriska lampor, disigt vitblå himlar som korresponderar med stadsgatornas sotiga snödrivor.
     I några målningar på den retrospektiva utställningen i Konstakademins salar ("I ateljén" och "Öppet fönster, ateljén") skiktas inne- och utemiljöerna till ett drömlandskap av ömsom kallt och varmt ljus. Till rekvisitan hör skrivbordslampor, parkbänkar, stafflier, parklyktor och snömålningar som står på golvet i ateljén - lutade mot en pinnstol - strax bredvid en snödriva. Just så fungerar en målning av Bo Larsson som bäst: när målningarnas yta, på Lennart Rodhes vis, har så många in och utgångar att blicken kan smita in och ut labyrintiskt utan att någonsin riskera att komma i mål.

Stockholm 2006-02-13 © Björn Larsson

"Öppet fönster, ateljén" © Bo Larsson

"I ateljén" © Bo Larsson