Omkonst - Camilla Lundberg, Galleri Argo

www.omkonst.com:
"Konsten är något för några"
Camilla Lundberg, Galleri Argo, 12/1 - 1/2 2006
Text: Leif Mattsson

Med små medel och i intima format visar Camilla Lundberg en delvis ny inriktning i sitt måleri. Den bärande tonen känns igen från tidigare, men färgtemperaturen är höjd ett antal grader.

Om man har övertygelsen att det i färgen finns ett "bortom", som inga andra medel kan beskriva, kan man göra som Camilla Lundberg och förlita sig helt till denna färgens bärande förmåga. Det är naturligtvis en risk hon tar, och antagligen lämnar hon en del konstintresserade efter sig på resan. Men hennes val är medvetet och man skulle kunna se det som en illustration av Ulf Lindes devis: "Konsten är något för några".

Det är inte så att Camilla Lundbergs bilder är speciellt svårtillgängliga. Tvärtom är de ofta mycket enkla att dechiffrera, även om det summerade resultatet inte alltid motsvarar bildens sinnliga nivå. Det man eventuellt skulle kunna kalla "svårt" är i så fall hennes sätt att utelämna tydliga sammanhang, eller att använda sig av former som tycks uppstå ur penseln snarare än ur tanken. I det senare fallet ansluter hon till en modernistisk tradition som har, och har haft, åtskilliga utövare både i Sverige och internationellt. Jag ser ett, möjligen omedvetet, släktskap med amerikanskan Helen Frankenthaler och i de svarta målningarna med färglyrikern Lotti Ringström.

Jämförelserna till trots är Camilla Lundbergs måleri mycket särpräglat. Det finns en genomgående ton i de senaste årens bilder, från de figurativa människoskildringarna, över de ikonliknande "korthusen", till dagens svärtade bakgrunder med klangfulla färggrupperingar. Denna ton, den sammanfattande konstanten när de figurativa överbyggnaderna skalats av, visar sig som det personliga avtrycket där Lundbergs känsla för färgackord och varsam penselföring tydligt framträder.
I sviten "Medaljongen under ditt hjärta" visar hon prov på ett effektivt och närmast pragmatiskt användande av kontrastspelet mellan de svarta bakgrunderna och förgrundernas fria formsammanställningar. I den mindre iögonfallande "Gabrielsviten", med sin blyga färgskala och sökande linjespel, är kopplingen starkare till hennes tidigare verk. Den tonsäkra känslan och den stillsamma spontaniteten blir här de sammanfattande dragen.

Galleri Argo | Omkonsts startsida