"Put your face on love, we're going out."
Kate Lyddon spelar upp scener med sönderfestade lätt desperata kvinnofigurer som trotsigt finner sig i att gå hem ensamma kväll efter kväll. Sista timmen får de tillbringa klamrande om varandra på "Rejects' ball". Singelkvällarnas snöpliga avslut verkar dock inte göra dem alltför uppgivna, utan de väser fram sina galghumoristiska kommentarer mellan de kraftfullt översminkade läpparna.
      Man får en känsla av en lumpar- eller sjömansanda, som utvecklats under trycket av det upprepade misslyckandets gemensamma erfarenhet. Det är trots guldkronor och korsetter inga menlösa prinsessor, med alltigenom rosa drömmar, man möter i Kate Lyddons collage. Snarare verkar kommentarerna om "Ur dream husband" fungera som ett "mantra" som rabblas för rabblandets skull, snarare än för det önskade resultatets. I själva verket kanske de hellre gillar att umgås med varandra i de scenrum som Kate Lyddon uppfört åt dem, än med männen som det sällan lämnas plats för i bilderna.

Att figurerna lånat drag från Jockum Nordströms teckningar och scenrummen sin hallucinatoriska stämning från Francis Bacon är nog ingen tillfällighet. Kate Lyddon använder sig av förebilderna med en tydligt uppskattande blinkning och omvandlar uttrycken för sina egna ändamål.
     Den 26-åriga brittiskan är uppvuxen i Brighton men har även tillbringat en tid som utbytesstudent på Konsthögskolan i Stockholm. Hennes uttryck ansluter sig till den figurativa våg med lätt naiviserande drag som man sett dra fram inom bildkonsten under de senaste åren. Hos henne blandas det absurda och det tillsynes tafatta tecknandet med objekt som tapet- och dukbitar, dockhår och klistermärken i bilderna. Man ska dock inte låta sig luras av de naiva dragen, det krävs en driven tecknare för att kunna utföra dem. Det handlar nog snarare om att skapa ett tillräckligt motsägelsefullt intryck som i sin illustrativa "enkelhet" både är förförande och frånstötande.
     I fallet med Kate Lyddon och hennes pop/rockigt textkryddade bildvärld ringer även PJ Harveys frätande röst i mina öron.

"Midnight at the Rejects' Ball " © Kate Lyddon

"This is the life" © Kate Lyddon